Vi väntar på besked.
Vad ska hända i framtiden.
Förhoppningsvis vet vi mer på torsdag.
Då blir det ett vårdplaneringsmöte med många inblandade.
Vi vill få någont besked om vad som kommer att hända.
För som det är nu är inte hållbart.
Både jag och Wilhelm vill att förändring ska ske till det bättre.
Att han får någon form av sysselsättning som gör livet värt att leva.
Även att han får hjälp med sånt som har gjort ont och som inte är bearbetat.
Hur är det att leva utan en pappa?
Det är den största nöten.
Jag behöver komma tillbaka till mitt jobb.
Känna mig behövd även där.
Även börja känna mig trygg och veta att Wilhelm vill fortsätta leva.
Men just nu kan vi inget annat göra än att vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar