Jag har en storm som rasar i min kropp.
Det är inte på det här sättet som ens barn ska flytta hemifrån.
Även om vi hade förhoppningar om ett behandlingshem så blev det positiva beskedet en chock.
Det har gått så snabbt.
Inget som vi har pratat om i flera månader.
Torsdag förra veckan var vi där och tittade.
På tisdag nästa vecka flyttar Wilhelm dit.
Mina känslor är ytliga just nu.
Tårar rinner eller nästan sprutar för ingenting.
Allt känns bara jobbigt.
Jag vet att det kommer att bli bra.
Normalt när barn flyytar hemifrån tar det säkert några månader innan man kan få den lägenhet man vill ha.
Sen ska det packas och fixas.
Vilka möbler ska man ha?
Är det något man behöver komplettera med?
För Wilhelms del blir det att komma hem över dagen för att tvätta sina kläder och packa dem.
Dagen efter blir han hämtad på avd 26 för att åka till behandlingshemmet.
Den närmsta tiden får vi inte ha någon kontakt med varandra.
Hur ska vi klara av det?
Tankar virvlar i mitt huvud undertiden som känslostormen rasar i min kropp.
Åh, vännen!
SvaraRaderaJag vet inte vad jag ska säga, skulle bara vilja krama om dig.
Allt kommer att bli bra tillslut. Det är bra att du kan uttrycka dina känslor, då kan vi vara många som bär dem tillsammans.
Kramar och böner till er alla!