Lchf Bounty

Gillar choklad.
Näsatn alla former av choklad.
Dock inte med kaffe eller apelsinsmak.

Hittade ett recept på Lchf Bounty.
Det var kokos i flera former som skulle blandas i hop på spisen.
När det väl hade svalnat skulle det formas till små fina bountyformade bitar,
Är glad att jag fick ihop det överhuvud taget.

Inte ser de vackra ut!
Sen smälta ckokald.
100 g skulle räcka.
Jag använde 200 g.

Har förstått att det är skillnad på choklad och choklad.
Så nästa gång tänker jag välja en lite finare sort än den jag valde denna gång.

De är fortfarande inte vackar...
...men de är goda även om de inte smakar som "köpe" Bounty.

Ont ska med ont fördrivas

Sura sjöar har vi nog alla hört talas om.
Men att våra kroppar kan vara försurade var något nytt för mig.
Hörde talas om det för första gången för ca en vecka sedan.

Att ha en kropp som är försurad kan innebära värk i kropen.
En sur sjö brukar man kalka för att sänka surhetshalten
Det kan man också göra med kroppen.

Informationen om försurade kroppar kom från min mamma.
Hon hade skaffat kalk och undrade om jag hade lust att testa.

Klart att jag ville det!
Har ju en önksan om att må bra.

Vi stämde träff i stans garnaffär.
Där skedde "kalk (knark) affären".
Ja, det kändes nästan som en knarkaffär.

Där på bordet brevid olika stickmönster låg det en  påse.

Och visst liknar det en påse med narkotika!

Nu har jag iaf börjat prova kalket.
Tog första dosen i måndags morse.
När jag slutade jobba hade jag planerat att träna.
Men jag fick ändra mina planer.

Jag hade fåtten så krafitg värk i varje led i kroppen så träning var inget att tänka på.
Cyklade hem för att vila.
Först fram mot kvällen började smärtan att avta.

Trots värken tänkte jag ge det en chans.
Idag har jag känt av mina leder men inte så som först dagen.
Värken har avtagit mer och mer för varje dag.

Så nu ska jag se vad som händer med min kropp.
Kommer jag att må bättre av att tillsätta kalk.
Det får tiden utvisa.

Tandemhopp

Som barn drömde jag många gånger om att kunna flyga.
Att sväva fritt över landskapet som Peter Pan.

När jag blev äldre hade jag en önskan om att få flyga under en vinge.
Men av olika anledningar så blev det aldrig något.

För ett antal år sedan träffade jag Robban.
Han höll på att ta ett hopp certifikat för fallskärm.
Fick frågan flera gånger av de andra hopparna om jag inte skulle göra ett hopp.
Vågade inte riktigt då, för jag hade ganska nyligen gjort en knäoperation.

När Wilhelm 2011 fyllde 20 år önskade han sig ett tandemhopp.
Den presenten bokades för några veckor sedan.
Jag bestämde mig för att när Wilhelm gör sitt hopp ska jag också göra ett.

Igår var dagen då det hela skulle ske.
Hade bokat tidigt på dagen då jag av några års hängande på fallskärmsklubben lärt mig att vädret inte alltid står på tandemhopparnas sida.
Risk för att det hela skulle bli uppskjutet fanns.

Halv åtta på morgonen bar det av till Skavsta, den delen där hoppningen sker.
Jag, wilhelm och Laura packade in oss i bilen för att sen hämta min  mamma.
Robban var redan på plats då han åkte kvällen innan.

Jag skulle göra hoppet först.
Men det måste fyllas i lite formulär innan.
Beställa film eller foto.
Betalas.
Prova ut overall.
Få information om vad som skulle ske och när.

Den sista förmaningen jag fick av tandempiloten innan vi gick till planet var:
Ha roligt!!!



Fotografen Arvid, jag och tandempiloten Palle.

I den första liften på dagen var jag den enda tandemhopparen.
Med på planet var också Robban.
Han ville vara med på hela min upplevelse, eller så mycket som möjligt av den.



Planet som skulle ta mig upp, An2.

Jag är helt ovetandes om vad som sker bakom min rygg.
Funderar på om det är jag eller Palle som har roligast!

Under färden upp till 3000 meter kunde man ha hörselskydd på sig då det brummar så från planet.
Jag valde bort dem då jag ville uppleva så mycket som möjligt.
Även planets oljud.

En efter en slänger de sig sen ut genom planets dörr.
Precis före mig var det Robbans tur.
Han vinkar glatt.
Sen är det min tur att kliva fram till dörren.

I mina tankar har jag gått igenom uthoppet flera gånger.
Har trott att om jag någon gång skulle bli lite tveksam så skulle det just vara i dörröppningen.
Men så blev det inte.
Det var häftigt att se marken långt där nere.

Palle tar och trycker bak mitt huvud så det lutar mot hans axel.
Sen bar det av.
Vi tumlar ut och jag vet varken vad som är upp eller ner.
Jag hade bett om att få volta ut, vilket jag fick.
Underbart!

Såg moln lite var stans.
Planet skymtade förbi.
Sen fick jag syn på Arvid och fokuserade min blick på honom.
Då blev vi stabila och jag låg på magen hängandes under Palle i en fart på ca 200 km/h.

Palle hade sagt tidigare att om man har problem med andningen så ska man andas genom näsan och hålla munnen stängd.
Det hade jag helt glömt bort.
Men jag hade inte heller några problem med andningen.

Ur snygghets perspektiv ska man absolut inte ha munnen stängd.
Inte jag iaf.

Sen helt plötslig försvann Arvid ner.
Eller rättare sagt vi saktade ner fallfarten då Palle drog ut skärmen.
Då blev jag helt plötsligt medveten om allt det vackra som fanns under mina fötter.

Jag spanade in vart Robban var.
Hans rasta färgade skärm borde ju synas tydligt mot det gröna.
Letade också efter den elevskärm som ska hänga i granarna där Robban fastnade som elev.
Den syntes men inte så tydligt.

Jag fick även prova på att styra skärmen.
Det var inte så lätt som jag hade trott.
Luftströmmen som går genom skärmen är stark.

Vi närmade oss landningsplatsen där Robban och Arvid väntade.
Ur deras perspektiv såg det ut så här.

Hade fått instruktioner om att lyfta upp benen vid landningen.
Fick också veta att det kunde vara svårt då selen sitter åt.
Men händerna kunde jag använda för att grabba tag i knäna.

Marken kom rusande mot oss.
Upp med benen med hjälp av händerna.
Landningen blev mjuk.
Men vi for fram någon meter innan vi stannade.

Nu är du lös, sa Palle.
Kände i det läget ingen skillnad på att stitta fast i honom eller vara från kopplad.

Nu var det gjort.
Jag hade flugit.
Inte så som jag drömt i min barndom.
Men jag hade trots allt fått sväva nästan fritt uppe bland molnen.
En underbar känsla som jag varmt kan rekommendera till den som har lite äventyr i blodet!

Några kanalstopp

Det har varit många trevligheter i Norrköping den senaste veckan.
Inget som jag har varit på, men merparten av Norrköpingsborna.

Själv har jag inte haft ork.
Sen har ju Robban jobbat eller varit hemifrån av andra orsaker.
Så igår sa vi att vi skulle ha en trevlig dag tillsammans idag.

Det började med sovmorgon.
Efter frukosten styrde vi kosan mot Brådtoms sluss.

Vi beundrade båtarna som låg i slussen.
Undrade om de inte skulle slussa snart.
Det dröjde.
Slussvakten var inte på plats.
Men när han väl kom gick det fort.

Båten jag gillade mest låg still vid en brygga.

Har sett den tidigare i sommar i Söderköping.

Funderar på om den används mer än bara privat.

Hade ju varit trevligt med en liten tur och grillat god mat på den.

När vi ändå var på resande fot tog vi vägen "förbi" Söderköping.

Där strosade vi sakta och tittade lite på de båtar som dröjer sig kvar i kanalen.
Vi förundrades över dem som orkade stå i kö för att kunna välja något från den glassmeny som finns på Smultronstället.
Hur lång tid kan det ta innan man får ett bord?

Vi valde att bara passera.
Satt oss på bryggan med dinglande ben.
Snabbt anlände ett gäng änder.
Kanske hade vi något gott att bjuda på!?
Men, tyvärr, inte idag.
Det resulterade i små smakprov på våra skor och fötter.

Innan de simmade vidare till nya offer för deras tiggeri fick vi en utskällning.

Innan vi parkerade bilen på vår gata passade vi på att tvätta och dammsuga den.
Det blev två vändor till The Car Wash.
När vi kom hem upptäckte vi att alla saker inte hade kommit med hem.
Vi fick åka tillbaka och hämta det som låg kvar vid dammsugaren.
Tur att det är så många som vill snygga upp sina bilar.
Då är det ingen som vågar ta det som ligger i gräset.
Allt låg kvar och vi kunde lugnt köra hem igen.

Nu fortsätter vi ladda batterierna hemma inför en ny arbetsvecka.

Släktträff

Första gången var för 31 år sedan.
Den första släktträffen.

Vi var hemma hos oss när vi bodde utanför Söderköping.
Mormor och morfar.
Mamma och hennes 5 syskon med respektive.
Jag och mina syskon tillsammans med våra kusiner.

Det blev en tradition som höll i sig i ca 8 år.
Vi träffades både här i Sverige och i Norge.
Det jag kommer ihåg var att vi hade roligt.

Djur och natur var stora inslag då framföra allt våra äldsta kusiner i Norge hade en mindre gård.
Våra släktträffar blev alltid som små äventyr för oss barn.

Vi lärde verkligen att känna våra kusiner som bodde långt borta.
Något de gör även idag...till och med längre bort än Norge.



Kusiner i åldersordning 1981.

Då var vi 16 kusiner.
Idag är vi 18 kusiner.

I juni för ett år sdan fick jag ett mail.
Min norska kusin Annika Merethe hörde av sig till mig och en kusin till.
Nu var det dags att ordna en ny släktträff.
Eftersom vi är många var det bra att vara ute i god tid.

För en vecka sedan packade vi bilen full.
Vårt mål var Ytterböl, utanför Örje i Norge.
Där skulle vi vara tillsammans en hel helg.

Fyra generationer samlades.
Syskon.
Kusiner.
Sysslingar/tremänningar.
Och i våra hjärtan var även mormor och morfar med.

Det var en härlig helg med minnen.
Vi lärde känna varandra på nytt.
Vi lärde också känna de som har kommit in i släkten på senare år.
Både ingifta och barn.

Vi skapade nya minnen tillsammans.

Även den här gången blev det fotografering.
Kusin ledet ser glesare ut trots att två har tillkommit sen den första bilden.
Men det är inte lätt att samla 18 kusiner.

Kusiner i åldersordning 2012.

Ryktet går: det finns kankse planer på en ny träff.
Får hoppas att de som inte hade möjlighet den här gången kan nästa gång.

Vill tacka min kusin Annika Merethe för en underbbar helg!

Små steg

Då är jag igång.
Arbetat 4 dagar efter 9 veckors ledighet.
Inte 4 hela dagar, men jag är igång.

Må dåligt gropen jag har grävt ner mig i ska jag nu fyllas.
Den ska bort!
Jag önskar inte gräva ner mig igen.

Därför är det de positiva rutinerna som ska skapas.
Får/kan inte ta för stora steg bara.
Första målet är att börja ta mig till den nya lokalen som inte har öppnat än.
Tur för mig har de en provisorisk lokal så jag kan lära mig gå dit.

BodaBorg

Med två pladdriga och fnittriga tjejer styrde vi bilen mot Oxelösund.
Matsäcken och fikat hade vi packat ner.
Vi skulle testa på äventyret BodaBorg.

Jag visste att det påminner lite om "Fångarna på fortet".
Men att det skulle vara förlagt i ett omgjort hyreshus hade jag väl inte riktigt tänkt mig.

Väl inne fick vi en skåpsnyckel för att låsa in tröjor nycklar och andra lösa prylar.
Innan vi fick sätta igång skulle vi läsa igenom lite VIKTIG INFORMATION.
Sen skulle vi redovisa att vi förstått vad som står.

Jaha, sen var det bara att bege sig upp i huset för att testa de olika banorna.
Vi började med en bana som skulle vara lätt.
Klart att jag klantade mig direkt så vi fick börja om.

Efter en stund började vi bli varma i kläderna.
Både hur vi skulle gå till väga i de olika banorna och sen var det enormt varmt trots öppna fönster och snurrande fläktar.

Det kändes riktigt bra när vi hade klarat av den första banan och fått en stämpel.
Vissa banor fick vi börja om på flera gånger, bla pga av slarv från någon av oss.
Men efter ca 2 timmar kom vi ut med 4 stämplar.
Nu har vi "bara" 17 banor kvar att klara av.

Nu var det gott att få lite i magen innan bilen styrde hem mot Norrköping igen.
Det gick hur bra som helst att sitta vid deras bord att äta det vi hade tagit med oss.
Trots att de själva serverade lunch.
Vid dåligt väder kunde man tom sitta inne i mån av plats.
Det kallar jag service.
De serverade också gratis kaffe och te till alla som var där.

Ett mycket positivt bemötande som gjorde att vi fick mersmak.

Rutiner

Har fått en läxa av Ann-Helen på Previa.
Ska skaffa mig rutiner.

Visst rutiner har vi ju alla mer eller mindre.
Även jag.
Men jag behöver mer rutiner på positiv egentid.

Egentid som ska passa ihop med mina arbetstider när jag väl börjar jobba igen.
Sen så ska min dygnsrytm också passa.
Har inte sovit som jag bör det senaste året.

Vill inte ropa HEJ än...
...men jag hoppas det går åt rätt håll.
Det har tagit nästan 8 veckor för att komma i fas med sömnen.

Håller tummarna för att det ska fortsätta så.
Och att jag får till det med mina rutiner på positiv egentid!

Whippet race

Läste på Facebook att min ena kusin (eller Fetter som det heter på norska) skulle komma till Norrköping.
Då är det ju läge att träffas.
Så jag skrev till honom att det kunde vara roligt att ha en liten mini träff helgen innan den stora kusinträffen.

Mamma och jag tog oss en cykeltur till Norrköpings Brukshundklubb där de arrangerade SM i Whippet race.
Något jag knappt har skänkt en takne åt tidigare.
Inte var det svårt att hitta heller.
Det var bara att följa gläfsandet från alla hundar.

Att hitta min kusin och hans frus tält var inte svårt.

Man kan ju undra vad Norrmän har att göra i ett SM.
Men de tillhör visst klubben i Karlstad som är den närmsta från deras hem.

Hundarna hade det skönt i sitt egna tält.

En fin bild på mamma och min kusin Andre.
Andres fru Annette syns i bakgrunden.

Hunden Fröydis är redo för ett lopp.
Snabbt går det så jag hinner inte med att fota.
Det var kul att få träffa Andre och Annette.
Ser fram emot att träffa er igen om en vecka, fast då i Norge!

Hoppas att det gick bra för Fröydis i sina lopp.

Miljöombyte

Den här sommaren har varit suddig.
Började med en sjukskrivning som övergick i semester.
Men min semester har mer kännts som sjukskrivning den med.
Alla veckor har gått åt för att komma i form.
Är inte riktigt där ännu.

Min syster bjöd mig med till deras land.
Hon tyckte att jag behövde lite miljöombyte.
Något hon hade rätt i.

Så i måndags bar det iväg.
Hon och hennes familj kom och hämtade mig på förmiddagen.
Blev ett litet stopp vid Coop innan vi packade in oss för sista etappen mot deras land.

Väl framme blev det att packa in mat och resterand packning som fanns i bilen.
Sånt som bara är ett måste när man har två pojkar med stort rörelse behov.

Min syster och jag gick en lååång promenad.
Den skulle vara ca 4-5 km.
Men pga av en övervuxen skogsväg blev den 11,3 km.
Vi var slut när  vi kom hem efter nästan två timmars promenad.
Då var det skönt med ett svalkande dopp i Tisnaren.

Djur fick vi också se på nära håll.
Både välkomna och minder välkomna djur.

Änderna som nästan var tama.

En simmande snok, lite ovanför skuggan av mitt huvud.

Grillad lax och abborre (som grabbarna och min svåger fiskat under vår promenad) fick vi att äta.
Riktigt god kvällsmat med en underbar utsikt!

När de små hade kommit i säng blev det lite blondering av hår.
Först mitt och sen min systers.
Känner mig lite piggare med några nyanser ljusare hår.
Efter en lugn och skön kväll var det skönt att få krypa ner i en säng.

Efter frukost på tisdagen blev det ett gympapass.
Vi använde oss av Magdalens tips + lite hopprep.

Nu när vi fått upp värmen var det skönt med ett dopp.
Grabbarna som hade fått vattenpistoler av deras farmor och farfar var helt inställda på vattenkrig.
De visade även upp sina färdigheter i att klättra upp på båthusets tak.

Två riktigt gulliga killar!!!

Lagom till eftermiddags fikat kom Robban.
Vi blev bjudna på goda blåbärsmuffins som min systers svärmor bakat.

Jag hade två sköna dagar tillsammans med min syster och hennes grabbar (en stor och två små)!!!
Två dagars miljöombyte som jag så väl behövde.
Tack älskade syster!!!!