Urinvägsinfektion

Nu går jag på antibiotika.
Inte roligt men nödvändigt.

Misstänkte urinvägsinfektion.
Fick springa på toaletten ofta idag.
Kändes som om det skulle komma en störtflod varje gång.
Men det blev bara ett stilla stril från en liten bäck.

Ringde vårdcentralen.
Fick svara på en del frågor.
Sköterska sa att hon skulle lämna mina svar till min läkare.
Om jag inte hörde något från dem så skulle det finnas ett recept efter kl 17 på apoteket.

Jag hörde ingenting.
Så efter jobbet gick jag till apoteket.
Mycket riktigt.
Där fanns det ett recept till mig.

Gillar när det är smidigt.
Det tackar jag för!

Invigning

En kväll i Tuppens tecken.

Vi var ca 60 personer som samlats i Förskolan Tuppens matsal.
Tuppen som öppnar upp som förskola.

Det började med att chefen klippte bandet.
En stolt chef!
Sen blev det presentation av all personal.
Både närvarande och frånvarande.

De är många som ska jobba på Tuppen.
Fjädrarna (avdelningarna) är röd, grön och blå.
Vi fick alla höra om hur verksamheten är tänkt att fungera.
Planlösningen över förskolans alla avdelningar visades.

Jag fick en stund med.
En stund för att ge alla lite inblick i vad jag har fått med mig från medarbetarakademin.
Själv tycker jag att det gick ok för att vara första gången.
Responsen var positiv från dem jag pratade med efteråt.

Sen var det mingel på programmet.
Bubbel och smörgåstårtor.
Vi fick även gå runt och inspektera förskolans alla lokaler.

Säger bara: Wow!
Önskar all personal på Förskolan Tuppen lycka till!

Ordförståelse

Sitter och tittar på tv med Laura.
Det handlar om en typiskt amerikansk tv familj.
Där är det mamman i familjen som står för matlagningen.

Laura frågar mig varför det alltid är mamman som lagar mat.
Hon fortsätter med att hemma hos henne är det ju inte så.
Iaf inte när hon bor hos sin pappa.

Sen säger hon:
När jag blir stor ska jag ha hemtjänst!

Jag tittar på henne och kan inte låta bli att skratta.
Ska du ha hemtjänst?

Hon tittar på mig och undrar:
Vad är det?

Hemtjänst är något som äldre människor har när de inte kan klara sig själva längre, förklarar jag.

Då börjar hon att skratta så att tårarna sprutar och utbrister:
Jag skrattar så att ögonen kissar!
Jag menar ju betjänt eller heter det butler?
Vad heter det när någon får betalt för att laga mat och städar?

När man inte får plats

I köket har vi en pall.
När Lovis sitter på den har hon fin uppsikt över bordet.
Där sitter hon ofta när vi äter.

Men om hon skulle vilja rulla ihop sig så som katter brukar göra är den för liten.
Hur gör hon då?

Vårtecken

Vi går nu mot ljusare tider.
Det första vårtecknet är alla vackra tulpaner.
De finns över allt.
I alla möjliga färger.

Laura fick en vacker bukett av sin farmor.
Titta och njut!

Hälsning från Lovis

Massor av människor strömmade in.
Många som jag inte känner.

Fick gömma mig ett tag för att kolla in läget.
Vågade kika fram lite.

Är inte lätt när man är lite försiktig av sig.
Jag som är så nyfiken.
Vill ju också vara med.
Vara social!

Men nu är jag trött.
Helt utslagen!
Det blev kanske lite mycket idag.

/Lovis

Kalas

Då har Laura blivit firad ordentligt.
Många fina presenter blev det.
För varje paket hon öppnade lät det: ÅH!!!

Jag blev också glad.
För nu kan min kära dotter köpa många nya byxor.
Något hon saknar.
Iaf saknas det hela byxor.

Tre söta kusiner var på plats och kollade vad som dålde sig i de olika paketen.

Grattis Laura!
Hoppas du är nöjd med allt du fått och med dagen!

Vit morgon

Vaknar upp till en härlig dag.
Tittar ut och det är helt  vitt.
Inte av snö, tyvärr.
Men av frost.

Trädens grenar är täckta av det.
De är helt "taggiga" av frosten.
Ser underbart ut.

Dagens lunch

Vår kock är sjuk.
Det innebär att antingen får vi laga maten själva.
Eller beställa den från ett storkök.

Att ta mat från ett storkök är uteslutet.
Det skulle innebära stabbiga såser, överkokta grå grönsaker mm.

Vi valde laga maten själva.
Jag och en kollega erbjöd oss att laga den i dag.
På menyn stod det: potatis och purjolökssoppa.

När alla ingredienserna stod och skulle koka på spisen fick vi ett önskemål.
Pannkaka till efterrätt!
Inget vi hade någon störrelusta att ställa oss och steka.

Tur det finns olika former av pannkaka.
Vi valde att göra ugnspannkaka.
Jag fick frågan om vi inte kunde ha lite färg i den.
Självklart skulle vi det.

Så dagens tema blev: Grönt!

Alla, ja nästan iaf, gillade vår soppa.
Det var inte mycket över.
Men de flesta var lite skeptiska till de gröna monsterpannkakorna.
Några tyckte att det såg ut som de åt grön play-doo.

Kanske beror det på att vi äter lika mycket med ögonen som med munnen?

Presenter

Det Laura har fått i present av sin familj idag är:
Nivea Duschcreme och Nivea Lotion
Pengar till entren på NärCon i form av ett hemmagjort presentkort.
Byxor i form av ett hemmagjort presentkort.

Av Wilhelm har hon önskat sig pengar.
Eftersom Laura har en så rar bror fick hon det.
Nästan 3000 kr.
Alla kan de lösas in på HH Bank.

I morgon blir det säkert fler presenter då släkten kommer.

14 år

Dagen började tidigt.
Lite över 5 i morse öppnade vi dörren.
Dörren in till Laura.

Vi sjöng:
Ja må hon leva, ja må hon leva...

Det blev ett paket och frukost på sängen.
Även lite frukost.

Sen fick jag ge mig av till jobbet.
Laura och Robban kunde få sova några timmar till.

Anti Jante

Ibland behöver man ha ord på vägen som visar på att man är bra som man är.

Något som visar att det är OK att sticka ut.

"Anti-jantelagen"

§1

Du ska tro att du är enastående!

§2

Du är värd långt mer än du tror!

§3

Du kan lära dig allt!

§4

Du är bättre än många andra!

§5

Du vet mycket mer än många andra!

§6

Du har mycket att vara stolt över!

§7

Du duger till allt!

§8

Du skall le och skratta!

§9

Du har någon som bryr sig om dig!

§10

Du har kunskaper att lära ut!

Peptalk

Veckans peptalk som jag fått från Olof Röhlander.
Något vi alla borde ta till oss.

Extra kan vara att våga bryta mot dina egna regler. Att då belägenheten är ny också kunna tänka nytt och handla nytt.

Extra kan vara att alltid försöka lämna en plats lite bättre än du fann den.

Extra kan vara att inte låta sig förbittras. Att kunna se tillbaka utan att stirra. Att våga drömma om något bättre, rita en ny karta, ta en chans, hålla grytan kokande.

Extra kan vara att likt en hund som bitit tag i kopplet, inte låta sig styras utan strid. Att liksom den sprattlande skalbaggen, som hamnat på rygg, fortsätta försöka komma på fötter igen, tampas med livet, aldrig ge sig. Kämpa!

Extra kan vara att våga vara annorlunda, som en tussilago som sticker upp ur asfalten.

Extra kan vara att ta ansvar för ditt eget liv. Att förstå att utfall kommer efter insats. Att inse att talang är bra, men att hårt arbete många gånger är vad det handlar om.

Extra kan vara att sluta gå på halvfart, att öppna slussarna på riktigt, att inte ljuga bort sitt liv genom att intala sig att det inte är någon idé.

Extra kan vara att säga: Så här ligger det till och så här förhåller jag mig till det som ligger till.

Extra kan vara att kunna tända det där visionsbränslet, att hitta en uppgift, att aldrig bli mätt på segrar. Att ha ett mål för varje dag.

Extra kan vara att låta motgången stimulera viljan att vinna. Att ha förmågan att tänka dag när det är natt, att trots mörkret tänka att våren snart är här igen. Att vägra leva i en bur av rädsla. Att känna "Jag är född till detta!" även när tvivlen stulit energi.

Extra kan vara att göra det du sagt att du ska, även när känslan du hade när du sa det har lämnat dig.

Extraordinär. Vad innebär det för dig? Det där lilla extra. Det är bara ett enda beslut bort och du har det inom dig. Du ÄR extraordinär!

Förseningar

Undrar varför man har satsat massor på elektronik som man inte använder?
Östgötatrafiken har iaf gjort det.

De har fina elektroniska tidtavlor.
Där ska det stå hur lång tid det tar för buss/spårvagn innan den kommer.
Man ska också kunna läsa varför de är sena, vilket ofta händer.
Tyvärr verkar kommunikationen mellan förarna och trafikledningen inte fungera.
Är kanske därför vi som nyttjar de kommunala färdmedlen inte får veta orsakerna till de olika förseningarna.
Med förseningar menar jag inte de 5 min som östgötatrafiken har gått ut med kan uppstå.
Tänker på de förseningar som är ca 10 min.

Men det är kanske så att de gillar arga kunder?
De vill att man ska ringa och klaga på förseningar?
Eller det kanske är så att ingen vet hur man använder den fina elektroniken?

Så tillbaka till min fråga:
Varför satsa på elektronink när man inte kan/vill använda den för att få ut information?

Sova

Svårt att sova.
Det hjälper inte hur mycket jag än försöker slappna av.
Vad gör jag då?

Finns bara en sak.
Gå upp och göra en kopp med lugnande te.
Tända ett ljus och lösa lite korsord innan sängen vill ha mig tillbaka.

Sen var det lättare att somna!

Mammor & minimodeller

Jag var lite nyfiken på programmet "Mammor & minimodeller".
Sex mammor och deras döttrar ska gå på en modellskola.
Vad jag förstår ska döttrarna lära sig om modellyrket.
Mammorna ska lära sig att coacha sina döttrar på ett bra sätt.

Uppelver att mammorna gör detta för att genom sina döttrar leva sin egen dröm.
Att bli modell.
Någon av de små minimodellerna tyckte inte ens om att bli fotograferad.
Trots det säger mammorna att de är där för att barnen själva vill.

När de har varit på skolan en dag får mammorna feedback av läraren.
En av mammorna får höra att läraren upplever dotterns poserand lite för vuxet ibland.
Men det ville inte mamman höra.
Hon blev sur.
Den mamman som fick skarpast kritik var den som tog emot den bäst.
Hon var medveten om sina brister och ville lära sig stötta sin dotter på ett bättre sätt.

Men förhoppningen är att just dessa minimodeller ska få vara barn några år till och lippa växa upp i en tuff modellbranch om de inte vill det själva,

Laura frågade mig vad jag önskade mig att hon blev.
Mitt svar på den frågan var:
Nöjd och lycklig med det du kommer att göra i framtiden.

För mig är det viktigaste att mina barn mår bra, oavsett om de är kända eller okända.
Bara de har fått följa sina egna önskningar, inte mina.
De kan bli vad de vill, bara de trivs med sina egna val och gör något positivt av dem.

Min dag

Min dag började med:
Jag må hon leva, jag må hon leva...

Robban hade en bricka i handen med ett tänt ljus och min frukost.
Laura hade ett stort paket i handen.
Hon hade även ett litet paket väl dolt i en ficka.

Det stora paketet innehöll skor.
Inte vilka skor som helst...
...utan ett par easytone.

Nu ska här promeneras och stärka rumpan.
Tänk att Robban vågade sig på att köpa skor.
Verkar som om de ska passa.

Det lilla paketet var från Laura.
Hon gav mig en fin ring med hjärtan.

Även Lovis ville vara med på ett hörn.
Lite paketsnören är ju alltid roligt.
Hon var också sugen på lite ägg.

Efter frukost en dusch.
Sen har vi en lugn dag framför oss.
Till lunch äter vi våfflor.
Robban och Laura vanliga och jag LCHF varianten.

Grattulationerna strömmade in hela dagen.
På facebook, via sms och på telefon.

Till kvällsmat åt vi kött och potatis, jag valde dock blomkålsmos, sås och sallad.
Är helt nöjd med min dag.

Hänga tvätt

Tvätta gör vi alla.
Vi sorterar olika.
Ljust, mörkt, blandat osv.

Vi torkar tvätten olika också.
Vissa väljer att torka tvätten i tumlare.
Något jag har fått lära mig sliter och krymper kläder mer.
En del människor har tillgång till torkskåp.
Andra till torkrum.

Vi hänger även kläderna olika.
En del utan klypor.
De hänger kläderna över sträcken.
Andra hänger med klypor.
Vissa hänger tröjorna i axlarna.
En del i nederkanten på tröjorna.

Inom familjen kan man också göra olika.
Vi gör det.
Det vi gör lika är att vi använder hellre torkrummet än tumlaren.
Vi hänger även våra tröjor i nederkanten.

Det vi gör olika är mängden klypor vi använder.
Robban använder många.
Jag använder få.

Sjuk?

Har börjat få svårt att sova igen.
Det resulterar i ljudkänslighet.
En ljudkänslighet som gör ont på kroppen.

Känner mig också tom.
Precis som om jag har blivit tömd på allt.

När ska dessa känslor gå över?
Vill att de ska försvinna förgott!

6 år

Igår var vi och firade Oskar.
Han fyllde 6 år.

När vi ringde på dörren öppnade en liten riddare.
Riddar Oskar.
Med sång från oss steg vi in för att fira denna lilla riddare.

Vår lilla riddare hade önskat maten som serverades.
Pasta och skinksås.
Dukningen hade han gjort själv.
En riktigt god mat bjöd han på.

Även tårtan hade han valt.
Den dekorerade han fint med jordgubbar, maränger och chokladhjärtan.
6 ljus som pricken över i.

Vi gav honom en leopardfilt, Ninjago handduk och en blå ljusslinga i vas.
Allt var inte önskat men allt blev uppskattat.
En trevlig kväll hos en gullig liten riddare!

Skokartong

Enligt Robban så bor vi i en skokartong.
Med det menar han att det är lyhört.
Vi har inte så mycket att klaga på, men...
...på sista tiden har det blivit en hel del klinkande från två olika pianon i huset.

Från ett håll är det bara pekfingervalsen som gäller.
Den som spelar där har bara ett stycke på sin reportoar.
Ca 20 sekunder från Sara Vargas låt "Spring för livet".
Den spelas om och om igen i ca 10-20 minuter varje dag.
Gärna flera gånger om dagen.
Vi har tröttnat!
Konstigt att inte de har gjort det med.

Från det andra hållet är det mer stil på klinkandet.
Då används båda händerna.
De har ett litet större reportoar.
"Just a gigolo"
"Für Elise"
"Ballade pour Adeline"
"Kalle Johansson"
Men sen tog det stopp.
En låt spelas tills man inte kommer ihåg noterna mer.
Då kommer nästa låt, tills man även där har glömt bort noterna.
Ibland kan man bli lite irriterad.
Då bankar man lite på pianotangenterna.
Vem vet...kanske kommer man på vilka noter man ska spela bättre då.

Detta upprepas varje dag från båda hållen.
Gärna flera gånger.
De ska få fortsätta med sitt pianoklinkande.
Vi ser oss om efter ny lägenhet istället för att klaga.

Värdefull

Hittade detta på facebook.
Vill gärna dela med mig!
Kanske något varje lärare borde göra för sina elever?!

En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina
klasskompisar på ett papper. Dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan
varje namn.
Sen bad hon dem tänka på det bästa dom kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.
Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när dom skulle gå så
lämnade dom sina lappar till läraren
På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom
andra hade sagt om dom, och på måndagen fick dom den.
Efter ett tag log eleverna. Är det verkligen sant viskades det.
Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon, och att dom gillar mig
så mycket var dom flesta kommentarerna.
Hon visste inte om dom visade eller diskuterade sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket. Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat.
Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.
Många år senare, blev en av eleverna dödad i Vietnam, och läraren deltog i
begravningen.
Hon hade aldrig sett en militär död i en kista.
Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en
efter en gick förbi kistan en sista gång.Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.
När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram
till henne. 'Var du Marks lärare?'
Hon nickade 'ja.' Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'Efter begravningen deltog dom flesta av Marks tidigare klasskamrater i en
sammankomst. Marks mor och far var också där, dom ville gärna prata med hans tidigare lärare.
'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka.
'De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'.
 Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade
blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop.
Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som
hon hade skrivet alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det
värdefullt för Mark.' Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.'
Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum.'
'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn.
Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista
för gruppen, och sa stolt. 'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.' Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.
De flesta människor i dag uppför sig, som att dom har glömt att livet en dag
tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för
dom du sätter pris på och tycker om, att dom är speciella och viktiga. Berätta det före det är för sent.

Hur är vi mot dem som finns runt om oss.
Talar vi om för dem hur värdefulla de är?