Agavesirap

Har idag hjälpt min mamma.
Hon skulle köpa en orkide.
Just den hon ville ha var tillfälligt slut.
Men det blev en flaska Agavesirap istället.

Hon skulle även köpa en fotölj.
Den var också tillfälligt slut.
Men den blir det till att hämta en annan gång.

Min mamma kom inte hem med det hon hade planerat.
Men det blev en flaska Agavesirap istället.

5,4

Igår gick jag och min mamma på lifstyleExpo.
Det var Adventkyrkan som anordnade gratis hälsoundersökning.

De kollade blodtryck och puls, både vilopulsen och aktivitetspulsen.
Kolesterol och blodsocker.
Dessutom fick man lite antistressmassage...underbart!

Tyvärr så fick man bara kolesterolvärdet i en klumpsumma.
Jag hade ju gärna velat veta hur det onda och det goda kolesterolvärdet var.

Blodsockret var iaf toppen.
Från att ha legat ganska högt för några år sedan har det sjunkit.
På fastande mage ska värdet vara högst 5,6.
Jag hade 5,4 efteratt ha sugit på några halstabletter då jag är så torr i halsen.

Hoppas och tror att det beror på att jag utesluter alla sockerkedjor när jag äter.

Min tur

Nu är det min tur.
Min tur att börja må bättre.
Har börjat sova tills jag vaknar själv för att bli utvilad.

Tänker börja lite smått med promenader igen.
Kanske börja simma på centralbadet.
Sen har jag mina små måbra projekt här hemma.
Rensa ut och göra plats för sånt som inte har någon plats ännu.

Jag vill komma tillbaka till mitt liv igen.
Börja arbeta.
Träffa arbetskamrater.

Funderar på att börja sjunga igen.
Det är ju bra för själen.

Så nu blir fokus: Viveca

ca 12 timmar...

I natt var det första natten på länge som jag fick sova ut.
Även om jag har försökt lägga mig i skaplig tid har jag varit trött på morgonen.
Har varit tvungen att gå upp pga olika saker.

Men i dag behövde jag inte det.
Somnade igår lite över 23.00.
Vaknade idag ca 11.00.

Den vilan var nog välbehövlig.
Men jag kommer nog behöva mina piller ett tag till.
För tar jag dem inte kan jag ligga klarvaken hela natten.
Jag grubblar för mycket då.

Men 12 timmars sömn ska förhoppningsvis göra susen.

På plats

Jaha, då är Wilhelm på plats.
Han ringde till mig och var glad.

De har konfiskerat hans dator och mobil.
Det får inte finnsa något opassande i något av dem.
Datorn får han tillbaka först.
Mobilen om några veckor.

Även tobaken har de konfiskerat.
De måste checka så att det bara är tobak och ingetr annat.

Trots det är Wilhelm glad.

De har pratat med Wilhelm.
Frågat om hans beteende.
Vill han skada sig själv?
Vill han rymma?
Svar: Nej på båda frågorna!

Wilhelm är glad!

Han har hunnit med att fiska idag.
Ingen napp för honom dock.
Han har blivit vän med killen han fiskade med.

Berättade att han fryser.
Det är kallare att bo vid vatten än inne i stan.
Till helgen ska jag ta med varmare kläder till honom.

Wilhelm är nöjd.
Säger att det här kommer att gå bra.

Jag känner en lättnad.
Jag tror det kommer att gå jättebra!

Dagen F

Då var dagen F här.
Wilhelm kom hem lite efter kl 10 med Fredrik.
Fredrik är föreståndare på Jogersö.
Han hade hämtat Wilhelm på avd 26.

Fredrik berättar lite om olika saker.
Vad de ska arbeta med osv.
Han utstrålar ett lugn som känns bra för mig.

Wilhelm var glad när han hämtade sina kläder.
Vi gick till skolan så han kunde säga hej då till Laura.
Allt kändes så bra.

Wilhelm skulle senare idag få kompletera sitt rum med lite möbler sänkläder och handdukar.
Just nu verkar det som om allt är ett äventyr.
Undrar hur det kommer kännas sen när det har gått en tid?

I kväll får jag höra hur första dagen på Jogersö har gått.

Tacos

Har ätit tacos ikväll.
Wilhelms önskemål.
Det är sista kvällen för honom innan han åker till Jogersö.

Dagen har bestått i packande.
Alla kläder skulle ju med.
De som är missade får jag ta med mig till helgen.

Min kusin kom förbi för att säga hej då till Wilhelm.
Underbart att han gjorde det.
Han kunde lugna Wilhelm för det som oroade honom.
Wilhelm har ett stort förtroende för honom.

Nu är det sista natten på avd 26.
De brukar granska allt som man tar med sig till de inlagda där.
Idag smugglade jag.
Vi hade köpt en Aladin ask som Wilhelm ska ge personalen i morgon.
Den kunde de ju inte få se redan i kväll.
Därav min smuggling...

För Wilhelm har det varit mycket "sista" idag.
Har själv tyckt att det inte är "sista" utan att det kommer att "dröja ett tag" innan nästa gång.
För inte var tacosen en sista måltid!

Tvätt och pack dag

Idag är det den stora tvätt och pack dagen.
Det är dagen före F dagen.
F=flytt.

Idag ska allt tvättas och strykas.
Inte för hela familjen men för Wilhelm.
I morgon tar han sitt pick och pack och flyttar.

Det kommer att kännas tomt.
Visserligen har det varit tomt här hemma ett tag då han bott på avd 26.
Men nu är det en flytt som ska vara för gott.
Först ca 1 år på Jogersö HVB.
Sen till egen lägenhet.

På Jogersö ska han lära sig flyga ordentligt innan han kan sätta eget bo.
Jag hoppas att det ska bli ett utmanade och spännande år för Wilhelm.
Att han ska komma därifrån redo för att klara sig bra, så hans egna vingar bär honom så långt han önskar komma.

Lycka till med allt, min älskade Wilhelm!!
Kommer alltid att finnas här för dig, även om du inte bor hemma längre!

Motsatser

Likheter och olikheter.
Vad dras till varandra?
Inte likheterna utan olikheterna.

Ställde frågan till Robban.
Vad är vi? Nordpol eller sydpol?

Jag är klart en nordpol, menar Robban.
Jag vill ner när jag hoppar fallskärm.

Ok, då menar du att jag vill upp till dig då??
Eftersom jag vill göra ett hopp!

Ja, precis.
Sen kan man ju höra på hur det låter på vem som är vem.
Syd låter mycket mjukare än Nord.
Du är mjuk och jag hård.

1 år

I ett år har den funnits där.
Jag har skruvat på den många gånger.
Dragit den över närmsta led.
Flera gånger varje dag.
Nu har det blivit en vana.
En vana jag trivs med.
Maken till den exiterar också.
Men inte hos mig, utan hos Robban!

Vi har nu varit förlovade i ett år.

Nu börjar ett nytt år med många möjligheter!
Grattis älskling!!
Älskar dig!!

Kulturnatt 2011

Då var det kulturnatt igen.
Hela stan vimlar av folk.
Alla har något som de vill se.

Många har något som de vill visa upp.
Handlarna tog klivet ut på gatan.
Gycklare.
Musikanter på gatan, i kyrkor och andra lokaler.
Konst för stora och små.
Och mycket mycket mer.

Vår bästa behållning fick vi i Hörsalen med körmaraton.
Allt passade inte våra öron.
Men vi satt kvar till slutet iaf.
Det lönade sig!!!

Sist ut var Framest!
En A cappella-grupp från Riga i Lettland.
De var helt suveräna!!!
En sån samklang!
När de sen sjunger en sång på svenska blev det jubel i publiken!

Två smakprov på Framest: http://youtu.be/6tLS22iJy20
                                       http://youtu.be/3j0SzNG7Kt8

Kräsen katt

Lovis är en Main Coon.
En social kattras.
Men Lovis är bara social med vissa i vår familj.

Robban är nr 1.
Hon pratar massor med honom och vill ha koll på vart han är när han är hemma.

Wilhelm är nr 2.
Hon gråter när Wilhelm går hemmifrån.
Wilhelm själv är inte så förtjust i henne och blir irriterad när hon inte lämnar honom ifred.
Laura och jag kommer säkert på en delad 3:e plats.

Laura flirtar och flirtar med Lovis.
Men Lovis bryr sig inte ett dugg om henne.
Jag kan tycka Lovis är lite tråkig då hon ofta backar när man vill klappa henne.
Enda gången som jag duger är när jag ger henne mat eller om Robban inte är hemma.

Den "sociala" katten är bara socila med vissa!
Orättvist!

Stormen börjar mojna

Har pratat med Jogersö.
Skönt!
Det känns inte lika jobbigt längre.

Den information som vi fick vid besöket där uppfattades fel av oss.
Jag får ha kontakt med Wilhelm varje dag om jag vill.
Vi får även besöka honom.
Men Wilhelm får inte lämna Jogersö på 4 veckor.

Nu känns det mycket bätttre även om känslorna gör sina kullerbyttor

Det stormar

Jag har en storm som rasar i min kropp.

Det är inte på det här sättet som ens barn ska flytta hemifrån.
Även om vi hade förhoppningar om ett behandlingshem så blev det positiva beskedet en chock.
Det har gått så snabbt.
Inget som vi har pratat om i flera månader.
Torsdag förra veckan var vi där och tittade.
På tisdag nästa vecka flyttar Wilhelm dit.

Mina känslor är ytliga just nu.
Tårar rinner eller nästan sprutar för ingenting.
Allt känns bara jobbigt.

Jag vet att det kommer att bli bra.

Normalt när barn flyytar hemifrån tar det säkert några månader innan man kan få den lägenhet man vill ha.
Sen ska det packas och fixas.
Vilka möbler ska man ha?
Är det något man behöver komplettera med?

För Wilhelms del blir det att komma hem över dagen för att tvätta sina kläder och packa dem.
Dagen efter blir han hämtad på avd 26 för att åka till behandlingshemmet.
Den närmsta tiden får vi inte ha någon kontakt med varandra.
Hur ska vi klara av det?

Tankar virvlar i mitt huvud undertiden som känslostormen rasar i min kropp.

Förvirrande...

Vad är det för skillnad?
1. Genomgripande utvecklingstörning
2. Genomgripande störning i utvecklingen

För mig som inte är insatt och inte har fått all info låter det som om har man det första alternativet är man begåvningshandikappad.
Jag behöver bli mer insatt!!!

Transperant

Jag har känt det ett tag.
Jag har skrivit om det.
Men jag har inte reflekterat över det.

Idag fick jag frågan av min syster:
Hur upplever du ljud?

Det känns som om ljudet tas upp genom kroppen.
Inte med öronen.
Vid starka ljud gör det först ont i öronen och sen fortplantas det i hela kroppen.
Det är jobbigt med för mycket och höga ljud.

Läkaren jag träffade idag skrev på min sjukskrivningsintyg:
Ljudkänslig.

Jag har blivit transperant.
För mycket transperant.

Det gör ont att växa

LSS-handläggaren ringde idag.
Wilhelm flyttar till Jogersö HVB på tisdag morgon.
Vi har fått ett besked som vi har hoppats och bett för.

Men hjälp!
Vad innebär det?

Helt plötsligt ska min "lilla" kille flytta.
Flytta från mig!
OK, han har visserligen tillbringat de senaste veckorna på avd 26.
Men jag har kunnat träffa honom varje dag.

Nu ska han bo flera mil bort.
Jag kommer inte kunna träffa honom varje dag.
Kommer inte kunna krama honom varje dag.

Jag vet att det kommer att gå bra.
Men det kommer säkert bli tufft för oss båda av olika anledningar.
Vi kommer att klara oss.
Vi kommer må bra.

Min mamma sa när jag pratade med henne:
När du var i den åldern hade du varit med om några tuffa år.
År som gjorde ont, men som du växte av.
Det gjorde ont i mig med som mamma.
Det gör ont att växa!

Ja, det gör ont.
Även om jag vet att det för något gott med sig.

Du kommer vara nära i mina tankar, Wilhelm, trots ett stort avstånd.
Älskar dig!!!

Söndag

Söndag kommer efter lördag och före måndag. I den svenska almanackan är söndag numera veckans sjunde och sista dag, sedan detta blev internationell standard 1972, men i både traditionell judisk och kristen tideräkning är den däremot veckans första dag.

I stora delar av kristen tradition firas söndagen som den dag då Jesus uppstod från de döda (Matt 28:1), som vilodag, trots att ingen text i Nya Testamentet föreslår att denna ska firas med ett veckoligt eller årligt söndagsfirande.[1] Enligt Bibeln vilade Gud på den sjunde dagen, det vill säga lördagen, som egentligen är veckans sista dag och därmed den rätta bibliska sabbaten. Inom bl.a judendom, Adventism och Sjundedagsbaptism firas detta på lördagen. Söndagen firades inte som kristen helgdag före år 135 e. Kr., då den romerska kejsaren Hadrianus krossade det andra judiska upproret som leddes av Simon bar Kokhba. Jerusalem blev en romersk koloni från vilken judar (och judiska kristna) exkluderades. Hadrianus ändrade namnet på Jerusalem till Aelia Capitolina och förbjöd utövandet av den judiska religionen i allmänhet och iakttagandet av sabbaten i synnerhet.[1] År 321 e. Kr. förbjöd den romerska kejsaren Konstantin allt sekulärt arbete i städerna på ”den vördnadsvärda solens dag.”[2]

Hämtat från Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6ndag

Att söndag var veckans första dag framgår exempelvis av tyskans namn för onsdag: Mittwoch - midvecko(dag), och i vissa länder, exempelvis USA och Japan, räknas fortfarande söndag allmänt som veckans första dag. Inom judendomen fortsatte man, trots Konstantins dekret, att fira Sabbat på den 7:e dagen, och gör det än idag.

Från Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vecka

Det är alltså Rom och den Katolska kyrkan som har ett finger med i spelet även för oss som är Protestanter.
Hur kommer det sig???

Sten i duschen

Ett brunnslock i duschen döljer inte alltid så roliga saker.
Kanske därför man har ett brunnslock för att slippa se alla hår/hud rester mm.
Men våran Lovis gillar tydligen vad som döljs under brunnslocket.
Inget som gillas av matte.

Började med att dra för draperiet varje gång vi hade duschat.
Men vad hjälpte det??
Funderade på vad som kan stoppa en nyfiken och storvuxen katt.

Då kom jag på att vi har lite stora stenar som bara ligger.
Klart att en sten stoppar Lovis.

Så nu slipper vi en katt som sprider bakterier från avloppet i duschen!

Förändring

Har varit på medarbetarakademin idag.
Vi pratade bla om förändringens 4 faser.
Jag såg likheter med den förändring som sker i min familj just nu.

1. Chock/Reaktion - Där hamnade jag när Wilhelm försökte hänga sig.
Psykiatrins uppgift är att fånga upp, lyssna och informera. De fångade upp och lyssnade. Men informera var de sämre på.

2. Reaktion/Motstånd - Wilhelm blir inlagd först på PIVA sen förflyttad till avd 26.
Psykiatrins uppgift är att fortsätta informera, lyssna, stödja, bekräfta, vara tillgänglig och göra avslut. De lyssnade, var tillgängliga och bekräftande. Men stöd och information saknade jag. Avslutet är nära. Men det har funnits många som gjort sina av slut med oss...de har aldrig stämmt...de har bara skapat mer oro istället.

3. Reparation/Omställning - En omställning är på gång. Vi väntar på svar om ett behandlingshem som vi är intresserade av.
Psykiatrins uppgift är att lyssna, vara tydliga, sätta korta mål, skapa struktur och hjälpa till med bearbetning/ältning. Hur det kommer att gå vet bara framtiden.

4. Nyorientering/Engagemang - Om Wilhelm får hjälp på ett behandlingshem ska han fortsätta ha kontakt med psykiatrin.
Psykiatrins uppgift är att lyssna, inspirera, skapa visioner, hjälpa till med målen på lång sikt.

Enligt min mening har psykiatrin brustit i sitt ansvar hittills.
Hoppas de kan hjälpa oss och Wilhelm i framtiden.

Måndagsmys

Värmda hallon och blåbär.
Vispad grädde.
Hyvlad 100% choklad.
Robban fick även glass till.
Mums!!!

Normal vardag...

Trots en bra natt och god sömn har jag nerverna utanpå kroppen.
Allt är suddigt.
Ljud hör jag inte bara utan de känns även i hela kroppen.

När ska det bli som vanligt igen??
Längtar till min normala vardag!!!

En blogg jag gillar

Ibland roar jag mig med att kika runt på olika för mig nya bloggar.
För ett tag sedan hittade jag en blogg som jag verkligen gillar.
En ung tjej som bjuder på sig själv och sitt liv.
Hon lever ett vanligt liv som vem som helst.
Det som berör mig är att hon vill skapa förståelse för sitt dolda funktionshinder.

Vissa människor har visserligen ingen förståelse och vill inte ha någon heller.
De skriver det som kommentarer i hennes blogg...
...och hon ger dem bra och vettiga svar tillbaka.
De flesta av hennes läsare ger henne sitt fulla stöd.

Att jag gillar hennes blogg beror på att hon bloggar om det som står mig nära.
Som jag lever med men som jag inte riktigt i alla situationer vet hur jag ska bemöta.
Hennes funktionshinder - Aspbergers Syndrom (AS).
Jag har det inte själv men det finns i min famlj.

Tror att det är bra att höra hur AS kan se ut i olika människors liv.
Vill ju själv få mer kunskap om det.
Allt för att kunna bemöta dem som har ett funktionshinder som detta på ett bra sätt.

Hennes sida heter : Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspbergers Syndrom!
Länk till hennes blogg: http://www.domkallarmighannes.com/

Tatueringar och piercingar

Vad är det som gör att unga människor är så fixerade vid tatueringar och piercingar?
Många är söta/snygga och förstör sig själva med någon desssa stålkulor och ringar i ansiktet.
I mitt tycke förfular de sig för att vara inne.
Varför?
De gör det trots att de kan få infektioner av olika slag.
Inte lär de sig heller av sina misstag.
Har de en gång fått en infektion lägger de trots det inte av.
Nej, de fortsätter sabba sin kropp på olika sätt.

Finns det någon som kan ge mig en vettig förklaring på varför man förstör sig själv med tatueringar och piercingar????

Ensamma helger

Robbans stora hobby är att hoppa fallskärm.
På helgerna hänger han ofta på NYFK (Nyköpings Fallskärmsklubb).
Just nu så har han även börjat en utbildning till hoppledare.
Den utbildningen kräver ett visst antal praktiktimmar som han passar på att göra just nu.

Vissa helger förljer jag med till klubben.
Det är skönt.
Kan slappa där, men får även träffa massor av trevliga människor.
Även se alla dem som bara visstas där några timmar för att göra ett tandemhopp.
Deras nervositet före och lycka efter hoppet.

De helger (de flesta) är jag ensam hemma.
Jag kan tycka att det också är skönt att vara ensam hemma.
Kan gå och slappa hela dagarna och göra vad jag vill.

Sådana helger är det också skänt att få längta.
Längta efter att Robban ska komma hem.
Nu är en sådan helg då jag nu väntar på att Robban snart ska dyka upp.
Alltid lika roligt när han kommer hem.

Så nu längtar jag!!!

Kalasredo

Laura redo för sin fasters kalas.

Choklad

Just nu äter jag mycket choklad.
Tror att det är den som gör att jag klarar av allt jobbigt just nu.
Ö & B:s 90% choklad är helt underbart god.
86% går an, lägre % är för söta.

Här är lite fakta om choklad som jag tror på.
Därför klarar jag av vardagen just nu.

Choklad – en produkt av kakaoträdet som fortsätter att bli mer och mer populär. Det började med att aztekernas ledare Montezuma introducerade drycken (choklad i form av godis kom inte förrän på 1800-talet) för den spanska erövraren Cortez, som sedan tog hem fenomenet till Spanien. Den ursprungliga drycken var ganska bitter, men spanjorerna gjorde några nyskapande innovationer såsom att använda socker i stället för chilipeppar, och lägga till kanel och vanilj.
Vad är det då som gör choklad så oemotståndligt? En stor del av chokladens lockelse, naturligtvis, ligger i smaken – en härligt hopkok som uppfyller den mest intensiva åtrå. Men flera kemiska reaktioner bidrar också. Choklad stimulerar exempelvis utsöndringen av kroppens endorfiner, som ger en njutbar känsla som liknar den man kan uppleva efter idrottsutövande.

Choklad innehåller också en signalsubstans, serotonin, som har antidepressiva egenskaper. Andra ämnen som finns i choklad, såsom teobromin och fenyletylamin, har en stimulerande effekt. Men sanningen är att forskarna fortfarande inte är helt säkra på hur de över trehundra kemikalier som ingår i choklad får oss att må så bra.

http://www.choklad.org/positiva-halsoeffekter-av-choklad

Denzel vs Robban

Satt och åt frukost med Laura.
Vi pratade om olika skådespelare.
Hon berättade vilka hon beundrade.
Många namn som jag inte har en aning om vilka de är.

Hon frågade mig vilken som är min favorit skådespelare.
Denzel Washington svarade jag.

 Det visste hon inte vem det är.
Jag googlade fram lite bilder på honom.

Lauras kommentar blev då:
Du verkar gilla såna med stora näsor och sån här konstig skäggsak (hon drar med händerna över sin haka). Jag ser massor av likheter med honom och Robban.

Jogersö

Idag var det dags.
Dags att göra ett besök på Jogersö HVB.

Vi mötte 3 storvuxna män som utstrålade mycket värme.
Wilhelm som är runt 180 cm var liten jämfört med dem.
De bjöd oss på lite fika under tiden som de berättade för oss om Jogersö och den verksamhet de bedriver där..
Vi berättade för dem varför vi var där och vilka behov vi har.

Sen blev det rundvandring för att se hus och omgivningar.
Huset ligger precis vid vattnet.
De har tillgång till båt om man vill ut och fiska.
Inne fanns det mycket som kan roa en ungdom, även vuxna.
Det fanns även en verkstad för den som gillar att meka.

Både jag och Wilhelm blev eld och lågor över stället.
Nu får vi bara hålla tummarna för att allt ska gå så som vi hoppas på.

Mitt hjärta

Hjärtat slets ut ur min kropp igen.
Hur ska jag få fram att kommunikation är A & O?

Hjärtat är på plats igen.
Men det blöder från såren.

Kärlek

Nasse säger till Nalle Puh:


- Hur stavar man till 'Kärlek' ?

Nalle Puh svarar:

- Man stavar inte... man känner den... ♥

En trevlig kväll

På mitt arbete finns den traditionen att vi går ut och äter när vi har haft en planeringsdag.
I måndags var det dags igen.
Själv var jag inte med på själva planeringsdagen.
Men mina gulliga arbetskamrater frågade om jag inte orkade komma på kvällen när de skulle äta.
Självklart ville jag det.
Jag såg fram emot att få träffa dem alla.
Tyvärr kunde inte alla vara på plats, men de flesta var där.
Även vikarien för mig var med, trevligt!

När kvällen närmade sig kände jag mig trött.
Det var knappt jag orkade ta mig till restaurangen.
Men jag är glad över att jag tog mig i kragen och cyklade dit.
Det var några mycket trevliga timmar med god mat och underbara arbetskamrater att umgås med.

Önskar att allt ska bli bra så jag kan komma tillbaka till mitt arbete snart.
Tack alla ni på Hattens förskola!
Ni är Guld värda allihop!!!

Förvirring

Känner mig förvirrad och överkörd.

Hur ska jag veta vad vi har rätt till eller inte?
Räcker det med att man är 10% frisk för att bli utskriven?
Orkar man själv tillsammans med sin familj höja % talet till mer frisk?
Eller är det risk för att man ramlar igen?

Många frågor som snurrar i mitt huvud.
Varför är det så svårt att vårda en hel person?
Varför vårdar man bara en liten del?
Hur mycket tycker de att man ska orka själv?

Just nu känns det som om de ställer orimliga krav på oss.
Att vi ska ta den största vårdbiten själva.
Ibland undrar jag vad de är till för?
Arbetar de för sin egen skull eller för de patienter de har hand om?

Undrar om jag kan bli klokare på alla frågor som jag har?
Vill att vi ska veta hur framtiden ska se ut.

Allt är förvirrat!

PPD - paket

Det finns många som har någon form av prenumeration.
För det mesta går man till ett utlämningsställe för att hämta sitt paket.

Men vad händer om brevbäraren hänger paketet på dörren?

I bästa fall finns det kvar när man kommer hem.
I värsta fall är det stulet.

Är det stulet kan det efter en tid komma en påminnelse från företaget som man har prenumerationen hos.
Då är det viktigt att veta vad som står på paketen.
Står det PPD har företaget godkänt att paketen hängs på dörren.
Bevbäraren behöver inte ta med paketet tillbaka om det inte går ner i brevlådan.

Kan jag som mottagare göra något för att slippa fresta tjuven?

Ja, man kan kontakta företaget som man har sin prenumeration hos.
Tala om att man förväntar sig att de står för kostnaden om paketet har försvunnit.
Vill de inte det be dem skicka paketen till närmsta utlämningsställe så att man minimerar risken för stöld.

Självmordsförsök ökar

Läste en intressant artikel i Extra igår.
På förstasidan står det med stora bokstäver:

Självmordsförsök ökar - bland unga
Antalet unga som tar sina liv blir allt fler.



Kritik riktas mot myndigheterna som brister i det stöd de borde ge.
Att man borde få vård mycket tidigare än vad som ges idag.
Marianne Åström, som tidigare har varit ordförande i Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd), säger ang psykvården:
- Man ska inte behöva vänta ett år. Det är lika akut som en hjärtinfarkt.

Hennes råd till den som har en anhörig som mår dåligt är att prata med personen och erbjuda stöd.
Säga att man gärna följer med till en psykolog eller någon annan att prata med.
(http://etidning.ntm.eu/extra-ostergotland/2011/09/12/ med denna länk är det inte säkert att ni kommer till rätt tidning och artikel, utan man får gå till arkiv)

Tyvärr så är det ine alltid så enkelt. Men jag önskar att det var så.
När Wilhelm bad om hjälp fick vi bråka oss in.
Den hjälp som de kan erbjuda är tabletter.
Anser inte att det är till hjälp om det är det enda man får.

När man väl kommer in är det tufft även där.
Upplever många gånger att de bara ser till hur deras patienter mår innanför deras 4 väggar.
Hur det sen fungerar utanför struntar de i.
Mår man bra hos dem blir man utskriven.
Ansvaret läggs på oss anhöriga.
Anhöriga som inte får vare sig hjälp eller stöttning.

Upplever att många som mår dåligt även har ett dolt funktionshinder.
Att lära sig förstå hur de olika funktionshindren påverkar patienternas mående borde kanske prioriteras.
Att ta hjälp av vuxen habiliteringen tex.

Jag upplever att många som arbetar inom psykiatrin kan sjukdomar.
Men sen då.
Alla är olika individer och alla har olika svårigheter och förstår och tar till sig information om sitt mående på olika sätt.
Hur kommer det sig att man bara får kunskap i en liten del i det mående som patienterna har?
Varför är man inte villig att se helheten?

Som anhörig känner jag en stor frustration när jag pratar med dem som har minimal förståelse.
För att min son ska få hjälp måste jag nästan förneka honom.
Det sårar både mig och Wilhelm.

Varför är det så svårt att få rätt vård?
Varför är det ingen som vill ta ansvar för dem som mår dåligt?

Ett maraton

Var på besök hos Wilhelm idag.
Besöker honom varje dag om han inte har permis.

På vägen upp mötte jag en väninna.
En väninna som vet och förstår vad jag och min familj går igenom.
Så skönt att få prata några ord med henne.

Hon sa att man kan likna det jag går igenom med ett maraton.
Bara det att jag mentalt har ett maraton varje dag.

Med de orden i mitt huvud kan jag förstå varför jag är så trött.

Innedag

Mulet och regn.
Det blev en innedag för oss alla.
Passade på att stryka kläder och att städa.

Wilhelm kom hem några timmar.
En kort promenad blev det för oss två.
Lite fika.

Sen tillbaka till avdningen.
Moster tittade förbi.
Finbesök tyckte Wilhelm.

Min älskade wilhelm orkade bara några timmar idag.

Moln på en blå himmel

Solen lyser från en blå himmel.
Jag har haft en underbar eftermiddag med mina gulliga barn.
En promenad ner till Ingelsta shoping.
Kolla lite i affärer och sen lunch.













Himlen är tyvärr inte klarblå.
Där finns några svarta och grå moln som skymmer solen ibland.
Märker att det blir lite för mycket för Wilhelm.
Han vill att vi ska må bra men vill inte vara ett hinder för oss andra.
Det är han inte, men han är svår att övertyga.

Önskar de svarta molnen skulle försvinna.

Önskar att Wilhelm ska må bra igen.

Hur kan jag hjälpa?

Jag har funderat massor den senaste tiden.
Funderat på hur mycket skada en människa kan göra mentalt.

Hur tufft det är att inte våga eller vilja befinna sig på ett visst område av rädsla för att stöta på den som sårar.
Av egen erfarenhet vet jag hur det känns.
Nu upplever jag det hos min egen son.

Det gör så fruktansvärt ont.
Det gör också ont i mig att inte de anhöriga till den som sårar inte förstår eller vill förstå.
De verkar stoppa huvudet i sanden precis som strutsen.
De verkar tro att bara den som är sårad börjar må bra så kan man återgå till det som varit.
Att allt är bra.

Men det är inte bra.
Vet inte om det kommer att bli bra heller.
Det enda som kan göra det uthärdligt är att få en styrka som gör att man klarar av deras oförstånd.
Men hur ger man en människa den styrkan?
Framförallt när den upplever sig värdelös.
Att allt bara är svart och det inte finns något ljus i livet.

Hur kan jag hjälpa?

Två hjärtan

Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet.


Plötsligt frågar Nasse.

-Puh, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se och två öron för att höra.

Men varför har vi bara fått ett hjärta?

Puh tänker en liten stund och svarar.

-Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan.

Vi måste själva hitta det för att det ska bli två ♥ ♥

En skön dag!

Några sköna timmar i skogen.
Det var verkligen lyxigt.
Spår efter vildsvin fanns det lite var stans.
Skönt att inte stöta på dem live.
Även om jag gärna vill se dem i det vilda, en helst på håll.



Vi plockade inte all ätlig svamp som vi hittade.
Bara gula kantareller och de stora trattisarna.
Resten lämnade vi till andra plockare.



Väl hemma blev det till att rensa.
Trattkantarellerna var lättast då de inte var lika smutsiga som de gula.
Många blev lagda på tork.
Men några blev förvälda.

Kantareller till kvällsmat.
Mums!

Extra trevligt var det att ha Wilhelm hemma på permision några timmar.
Det var första gången på tre veckor.

Vårdplaneringsmöte

Inte har jag blivit klokare idag.
Vet forfarande inte vad som kommer att ske i framtiden.
Käns inte bra!

Varför finns det ingen som kan fatta några beslut.
Verkar som om alla instanser väntar på vad de andra ska säga eller göra.

Det bästa med mötet var iaf att Wilhelm var aktiv.
Mer aktiv än de som borde vara det.

Nu får vi vänta på nästa möte.
Sen göra ett studiebesök på ett behandlingshem.

Verkar som om B-planen har kommit längre än A-planen.
Borde vara tvärt om.

Mitt BMI mål

5 juni började jag på 36,65 BMI.
Är ju inte några strålande siffror.
För enligt dem har jag fetma.
Inget jag vill ha och inget jag är stolt över.

Tre månader senare, 6 september är siffrorna 33,39 BMI.
Bättre siffror men fortfarande inte bra.
Har ju fortfarande fetma.

Trots fetman mår jag bättre fysiskt.
Jag har minskat ca 10 kg under en tuff period då man ofta festar på glass.
Hoppas det ska bli lättare då glassäsongen är över.

Min önskan är att någon gång nå 22,86 BMI.

Anhörigstöd?

Har funderat mycket den senaste tiden. Framförallt på innebörden av anhörigstöd.
Vad betyder det för dem som är experter och vad betyder det för mig som anhörig?

Min tanke på stöd var att jag skulle få tips och råd på hur jag ska agera i olika situationer.
Tips på vilka instanser jag kan få hjälp ifrån osv.

Men nu har jag fått en insikt i att de som arbetar inopm psykiatrin inte har några metoder för att hjälpa anhöriga.

Jag har kommit så långt i min och min familjs kris att stöd inte känns aktuellt längre.
Det är i början som behovet av stöd är som störst.
För jag som anhörig har mycket i huvudet vid början av en kris. Då är det svårt att ligga på dem som ska vara experter för att få hjälp. De ska ju bara finnas där för att hjälpa och vara ett skyddsnät så att inte vi anhöriga mår sämre än vad vi redan gör. Det är de som behöver kontakta oss som har ett behov av stöd.

De behöver göra det ofta!!! Helst varje dag!

Men de verkar inte ens veta hur de ska gå tillväga.
De har bara läs psykologi i ett visst antal år. De har en massa kunskap men inga metoder på hur de ska göra för att hjälpa. De vet hur man sätter en diagnos! De vet hur man ger en bra grund iform av fasta rutiner så som mat och sömn på rätt tider. Hur de sen ger hjälp vet jag inte än får så långt har vi inte kommit.

Men anhörigstöd har de ingen aning om hur de ska ge.
Jag har inte sett röken av något sådant.

Ett mess från Wilhelm

Jag vill känna solens strålar nudda min hud, så som man känner en lätt beröring.
Jag vill känna regnet piska mig i ansiktet, så som tårar rinner ner för kinden.
Jag vill känna vinden blåsa förbi, så som man känner sin frihet.
Jag är en inlåst kille som saknar det som berör berör oss mest utan att vi människor tänker på det<3

Väntar

Vi väntar på besked.
Vad ska hända i framtiden.

Förhoppningsvis vet vi mer på torsdag.
Då blir det ett vårdplaneringsmöte med många inblandade.
Vi vill få någont besked om vad som kommer att hända.
För som det är nu är inte hållbart.

Både jag och Wilhelm vill att förändring ska ske till det bättre.
Att han får någon form av sysselsättning som gör livet värt att leva.
Även att han får hjälp med sånt som har gjort ont och som inte är bearbetat.
Hur är det att leva utan en pappa?
Det är den största nöten.

Jag behöver komma tillbaka till mitt jobb.
Känna mig behövd även där.
Även börja känna mig trygg och veta att Wilhelm vill fortsätta leva.

Men just nu kan vi inget annat göra än att vänta.

Dagen efter

Kräftskiva igår!

Alla verkar avslagna idag.
Några väntar på mindre blåst, några njuter av att bara vara.
Sen finns det de som jobbar.
De tar emot dem som ska hoppa tandem, ser till att allt fungerar för dem som ska hoppa.

Jag bara njuter av att inte göra något.
Lite kli i fingrarna har jag haft.
Köket är ofta belamrat med disk som ingen tar hand om.
Men jag är dragen därifrån, får inte göra andras jobb.

Så nu gör jag bara sånt som är tillåtet.
Slappa!!!

Njuter av lugnet!

En helg med avkoppling på NYFK.
Gör inget förutom att titta på fallande skärmar från skyn.

Många människor passerar.
Det är de som ska göra ett tandemhopp och deras anhöriga.

I helgen är det dessutom KM.
Alla som hoppar är indelade i 4-manna lag.
De ska göra en formation som ser ut som en stjärna.
Det lag som klarar av att göra en formation och gör den snabbast vinner.

Själv sitter jag här och bara njuter av lugnet!

Det kom ett brev

I torsdags kom det ett brev med posten.
Ett brev adresserat till mig.
Det var handskrivet.
Undrade såklart vad det innehöll.

Det var en kram från en kollega!!

I de här dagarna värmer en kram enormt!

Tack Bibbi!

Sova

Efter allt som hänt här hemma har jag svårt för att sova.
Har fått rådet av experter att ta något inför natten.
Var hos läkare och fick ett recept som jag har hämtat ut.

Såg fram emot att få sova.
Få somna nästan direkt när jag lagt huvudet mot kudden.
Sen vakna utvilad.

Tog ett litet piller.
Trodde nu att jag skulle känna mig mer avslappnad och somna snabbt.
Det skulle ta 1-2 timmar innan den skulle verka.
Gick och la mig ca 1,5 timme senare.

Jag låg i sängen och vände och vred på mig.
En timme gick.
Sov fortfarande inte.
Kände mig väldigt pigg.

Funderade på vad det var för tabletter jag fått.
Varför blev jag så pigg, jag var ju så trött när jag la mig?
Visst somnade jag.
Men det tog minst 1,5 timme i sängen innan jag somnade.

Tyvärr vaknade jag inte utvilad.
Hade huvudvärk.
Så det blev att gå upp stoppa något i magen för att kunna ta värktablett.
Sen tillbaka till sängen 2 timmar till.
Känner mig fortfarande dåsig.

Hoppas det går bättre i kväll.