lördag 25 oktober 2014

Jag är på gång

Mitt ras kom för några år sedan.
Livet kom ifatt mig, som det så vackert heter.
Jag har sen dess varit sjukskriven till och från mer eller mindre.

Min nuvarande sjukskrivning började med ett samtal hos psykolog på HAB.
Hon menade att jag var stressad.
Inte så konstigt, då jag har haft 2 heltidsjobb.

Jag gick till min läkare som sjukskrev mig 25%.
Det var precis lagom.
Samtidigt har jag gått till en kurator på vårdcentralen.

Efter någon månad föll jag igen.
Orken försvann totalt.
Läkaren menade då att jag behövde ta antidepresiv medicin.
Allt för att jag behövde bli "glad".

Kuratorn har sett ett mönster, vad det är som gör att jag faller.
Vid kris kopplar min kropp bort känslorna.
Jag blir fokuserad och strukturerad.
När sen känslorna kopplas på faller jag.

Har nu efter 4 veckor slutat med medicinen.
Den gjorde mig sjukare.
När jag i veckan träffade läkaren frågade hon om jag hade känt mig gladare.
Hur kan man bli glad av att ständigt vara illamående och trött varje dag?
Klart jag inte hade känt mig glad.

Idag är första dagen, efter ett antal veckor av dimma och trötthet, som jag känner att energin börjar komma tillbaka.
Första dagen som jag med någon form av glädje och fantasi lagat mat, som dessutom blev god!

Nu är mitt mål att lära mig hantera mina känslor efter en kris.
Försöka lära mig hantera vardagen när det har varit jobbigt.

Till hjälp har jag även min mamma, "häxan", som är en fena på hälsa!
Jag har nu bordet fullt av vitaminer som ska ätas i medicinskt syfte.
Har också fått en vacker bok där jag ska skriva upp minsta lilla förändring i mitt mående.

Någon gång i framtiden ska jag vara fullt återställd.
Ha energi att göra sånt som både tynger och lyfter.
Ha ett liv som jag kan fylla meningsfullt varje dag.

måndag 20 oktober 2014

Ska det vara så här?

Jag ger snart upp.
Det kan inte vara meningen att man ska må så här.
Ett litet vitt piller om dagen.
Ett piller som ska göra mig "glad".
Det lilla pillret gör mig sjuk.

Ska det vara så här?

Jag mår illa!
Varje dag!
Känns som jag ska spy.

Skakar/darrar i hela kroppen.
Det syns inte.
Men det känns i hela kroppen.

Ingen direkt matlust.
Bara tanken på att laga mat gör mig sjuk.
Framförallt mat som doftar.
Behöver ju näringen.

Orken är försvunnen nästan totalt.
Orkar jobba mina 4 timmar.
Men sen är det stopp.
Hem och vila/slumra/sova i ca 4 timmar.
Stupar ändå i säng.
Vaknar tyvärr inte utvilad.

Är glad att jag orkar ta mig till och från jobbet varje dag.
Men min träning då?
Den som jag äntligen har kommit igång med.
Vart ska jag få kraft ifrån?

Ska det verkligen vara så här?

Vad är det som får läkare att skriva ut dessa piller?
Vad får dem att tro att det är så himla bra att vara glad när man har gått igenom kriser?
Varför får inte kropp och själ läka i sin egen takt?


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...