Vilse?!

När det var inne att göra färganalys sa de som kunde sin sak att barn oftast väljer de färger som de passar i. Om deras mammor ville att de skulle ha kläder i en viss färg men barnen ville något annat berodde det på att färgen barnen valde gick ihop med deras ton i huden.

Nu är det inne med olika dieter hit och dit. Nu säger man att det som små barn vill äta är sånt som kroppen behöver. Tex smör, iaf om man tillhör GI eller LCHF dieterna.

Då undrar jag: När på vägen tappar man bort sig själv?

Idag går de flesta kädda i svart.
Vissa ser hur fräscha ut som helst medan andra ser likbleka och sjuka ut.

Idag äter de flesta snabbmat och proppar i sig godis av olika sorter.
De flesta ser dessutom småfeta ut, till och med smala ser småfeta ut.

Att välja färg på sina kläder efter vad resten av gruppen har beror väl på att vi inte vågar sticka ut.
Det finns en rädsla för att vara annorlunda.

Att stoppa i oss gifter så som vi gör idag måste ju ha börjat någon stans.
För inte väljer små barn att äta gifter!
Det måste ju vara föräldrarna som lär dem göra det.
Precis som med många andra beroenden så är det även svårt för oss att sluta äta fel.
Det är till och med svårt att erkänna att vi har någon form av ätstörning.

Vi fortsätter fylla våra kroppar med gift så att vi antingen alltid ser lite småfet ut och vi klär oss i svart för att spä på sjukdomsbilden.

Önskar jag hade modet att bli mer lik ett barn och välja att klä mig i färger jag passar i och äta det kroppen behöver.

Kan lilla jag påverka?

”Den som tror att den är för liten för att göra någon skillnad har nog aldrig haft en mygga i sovrummet.”

Pyjamas party

Idag skulle det vara pyjamasparty.

Blev inte riktigt så.
Alla tjejerna kom hit, men inte alla sover över.
Bara en tjej tar extrasängen.

Men de har fikat.
Haft en musik tävling och spelat spel.



De har även lagat tacos tillsammans som jag och Wilhelm också fick äta.

Mycket skratt har jag fått höra under kvällen.
Ett gott tecken för att de har haft roligt!

I tidningen igen!

Idag är Laura i tidningen...igen.
Denna gång är det NT.
Tyvärr så måste man köpa papperstidningen för att se och läsa om henne.
Men ett foto av artikeln bjuder jag på.
Även ett citat:
Det har varit kul att agera, säger Laura Erenius.
Det är Laura som är till höger i bild.

Klokt barn!!!

Har en 3-åring på mitt jobb som förklarade för min kollega:
För att kunna älska sina vänner måste man ha kärlek kvar till sig själv.

Mycket klokt sagt av en 3-åring.
Troligtvis har detta barn fått mycket positiv uppmärksamhet av sina föräldrar och andra vuxna som står barnet nära.

Många vuxna, både de som inte har och de som har barn, tror att yngre barn inte förstår något.
De kan säga: Men hon/han är ju så liten.
Då pratar de många gånger om barn mellan 2 och 4 år.
Men barn i den åldern vet vad som är rätt och riktigt, i alla fall om de vuxna har visat det.
Barn gör ju inte vad man säger utan de härmar det man gör.

Jag anser att de kan och förstår mer än vad vuxna tror.

Barn vill ha bekräftelse på sin existens.
Får de inte uppmärksamhet när de gör bra saker är de tacksamma att de får uppmärksamheten när de gör sämre saker.
Den negativa uppmärksamheten är ofta tyvärr mycket svårare att bryta än den positiva.
Föräldrar och även andra vuxna som visstas mycket kring barn har många gånger svårt för att bryta den negativa spiralen.

Men när barn får positiv feedback utvecklas de till kloka små människor.

Artist camp

Idag var det avslutning på Artist Camp som Laura har varit med på. De började med att tåga in till Fairytale och framföra en kort dans.
Carina Perenkrants (Judit) gav oss lite information vad som har skett under veckan. Även vad som sker i sommar.
Vi fick sen se två sketcher och även två danser till.
De var helt suveräna och givetvis var Laura bäst. ;)

Alla belönades med två gula rosor.

Förberedelser

På lördag invaderas hemmet av tjejer.
Laura ska ha pyjamasparty, ett lite försenat kalas.

Som elev på musikklass måste man ju ha en musiktävling.
Har suttit med Laura och letat bilder på nätet på olika artister, både svenska och utländska.
Kan erkänna att det märks att jag börjar bli gammal.
Hon ville ha artister som jag aldrig har hört talas om...suck!
Men även artister som nästan är bortglömda för hennes generation som tex Peps Persson.
Smög även in en icke artist...Bert Karlsson, och en påhittad artist...Rolandz!

Så nu är det bara att se och höra resultatet på lördagkväll!!!

Cirkeln är sluten

Jag började arbeta på Hattens förskola 1/2 2010.

Den första traditionen som jag skulle få vara med om var den årliga korvgrillningen på gården under sportlovsveckan (vecka 8).
Men typiskt nog skulle jag gå och bli sjuk just då och missa min första tradition.

Jag har efter den missen hunnit med flera av Hattens traditioner.
Föräldrafika med våfflor under våren.
Påskharens och påskhäxans besök på gården där barnen blir helt exalterade, nyfikna, avvaktande på deras närvaro.
Fest på gården med alla barn och föräldrar då vi har fiskdam, vernisage på barnens skapande, fika och korv.
Midsommar firande med allt vad det innebär, som att plocka blommor, klä stången, dansa och äta en god lunch ute på gården tillsammans alla avdelningar.
Föräldrafika igen, denna gång på hösten med hemgjord äppelpaj.
Ljusfest då barnen sjunger för sina föräldrar och vi äter gröt och ostsmörgåsar tillsammans. Skinkan utesluts då vi har många familjer som inte äter det.
Luciafirande där personalen är lucia med följe och sjunger sånger för barnen.
Tyvärr så hade vi ingen gran i år då de som var ute för att köpa en inte fick tag i någon. Så den traditionen med att klä granen och dansa runt den finns fortfarande kvar. Lika så julgransplundringen som hör till.

Nu äntligen har jag fått vara med om den årliga korvgrillningen vecka 8.
Grillarna tändes vid 11 tiden och straxt efter kom alla barn ut. Det fanss bänkar och sittunderlag till alla. Korv av både fläsk, kyckling och soja för att tillgodose allas kulturer. Korvbröd och tunnbröd att välja mellan. Potatismos till dem som ville ha det som tillbehör. Givetvis serverades det också varm choklad. Det behövdes i kylan. Men det var nog bara personalen som frös för barnen såg ut att njuta av alltihop, vilket ju var det viktigaste.

Trots att det finns missade jultraditioner så känns det ändå som om cirkeln är sluten och jag har fått uppleva det som sker under ett år på Hattens förskola.

Nu ser jag fram emot att få uppleva allt igen, men nu ska det få bli en vana och inte en förstagångsupplevelse.

Snart kändis!?

Det är sportlov och Laura är ledig.
I alla fall nästan!
Hon är med på Skandiatetaterns artist camp mellan 10 och 15 varje dag och med en avslutningsuppvisning på fredag kl. 16.00
Det stora för henne är att hon är med i folkbladet idag och på östnytt.
Har en dotter som nästan är kändis!!!

Slapp söndag!!

En skön stund på sängen tillsammans med husse.
Ingen liten Lovis längre men bara 8 månader gammal.

Tips till föräldrar med sjuka barn

I influensa och förkylningstider kommer ett litet tips från mig!




När Wilhelm var liten och började på förskolan blev han sjuk direkt.
Kanske inte så konstigt med alla nya basiller som fanns där.
Fick då tipset att börja ge honom Bio-Strath, som finns att köpa på varje hälsokostbutik med bra sortiment.
Vilket lyckat tips!


Wilhelm fick ca en tesked varje morgon till att börja med, eftersom han bara var knappt ett år.
Nästa gång han blev sjuk var han 3,5 år.
Han fick vattenkoppor och det hjälper inte Bio-Strath mot.
Själv stod jag där och kände mig väldigt obekväm med rollen som mamma till ett sjukt barn.
Wilhelm hade ju aldrig varit sjuk tidigare, förutom när han var 10 månader och började förskolan.
Hur gör jag nu???
Men det gick ju bra att vara hemma för vård av sjukt barn.
Jag klarade av det.

Vill man som förälder se till att man inte blir sjuk själv kan man stoppa i sig lite Bio-Strath, dock lite mer än en tesked.

Honung är ju också något man kan äta för att undvika sjukdomar.
Ha lite i sitt te eller lite på en smörgås.
Vet att min syster åt det när hon pluggade och undvek på detta sätt de sjukdomar som hennes studiekamrater drabbades av.

Så tillhör ni den kategori människor som inte tycker att det är normalt att vara förkyld, hem och kurera er med något av ovanstående tips.
Det hjälper!!!

Present

Robbans pappa har fyllt år.
Det var några veckor sen.
Men det är inte alltid så lätt att få till det med tiden.
I alla fall inte när en jobbar dag och en jobbar natt.
Idag var vi i alla fall där.
Men vad ska man ge till någon som inte vill ha några presenter?
Blev bjuden på en farligt god snickers kaka i veckan. Den var så god att jag gärna delar den med flera.
Det blev till att inhandla en burk som skulle passa, ingredienser till kakan och sen hem och sätta igång.
Blanda det som skulle blandas och smälta choklad.
Ner i en form med smeten och bre chokladen över.
In i kylen för att stelna.
När de hade stelnat ut för att skäras i små rutor och paketeras i burken.
Iväg och köpa en fin blomma och sen åka de nästan fem milen för att fira svärfar.
Resan både dit och hem var bländande.
Solen sken från en klarblå himmel och snön gnistrade som kristaller.
Tur solglasögon finns.
Är glad över att jag inte är tvingad att bo så långt ifrån stan.
Naturen är visserligen vacker men det räcker med de besök som vi gör lite då och då.
Ska jag bo på landet kan jag göra det närmare stan och där bussförbindelserna är bättre.
Kan då få njuta av den vackra naturen men ändå ha nära till bekvämligheterna som finns i en stad.



Kan berätta att presenten blev verkligen uppskattad!

Bara män?

Läste detta i Metros tidning på väg till jobbet idag.
Undrar om det inte kommer att fungera på kvinnor med tunt hår?
Det finns ju de kvinnor som också lider.

Förvirrad

På bara en kort tid har vi förlorat 4 medarbetare på min arbetsplats.
De har bytt arbetsplats och gått i pension.

Vi som är kvar ser med förväntan fram emot hur det kommer att bli.
Vilka är de som kommer att ersätta våra gamla arbetskamrater?
Kommer vi att trivas tillsammans?

Vi har pratat om vikten av att välkomna de nya så att de ska känna sig hemma och väl mottagna.

Tyvärr har det blivit glapp i personaltillsättningen.
Vi har fått använda oss av vikarier.
Vikarierna vi har haft har varit toppen och det har fungerat bra.
Men vissa dagar har vi varit underbemannade ändå pga att ordinarie personal har blivit sjuka.

Vi har fått lösa en vecka i taget, ibland en dag.
Jag som en av vikariebokarna känner hur tungt det har varit för att få till allt.
Börjar nu att blanda ihop dagarna och kommer inte ihåg vad som är sagt om de olika dagarna och vikarierna vi har haft.

Det är tur att vi skriver upp allting så att man kan gå tillbaka och läsa vad som ska ske och inte ske.

Jag känner mig helt trött och känner av att det har varit mycket på sista tiden.

HELT FÖRVIRRAD!!!

Trots detta älskar jag mitt jobb och skulle inte vilja byta.
Vad kan vara mer givande än att jobba med barn?
De är ju helt underbara!!!

14/2 - 2011

Alla hjärtans dag!



Hälsningar skickas kors och tvärs via sms, mail, dagens ros mm...
Presenter ges till dem man håller kär.
Vi är extra snälla mot varandra!





Vad ville vi göra då denna dag?
Skulle vi med fira?
Ge varandra presenter?

Vi valde att gå ut och äta.
För två veckor sedan bokade vi ett bord.
Vi ville inte sitta mitt i utan valde ett bord utmed väggen.
Bokade tidigt, vilket visade sig vara ett bra val.

Tog en spårvagn ner till stan.
Kallt var det.
Snöflingorna dalade sakta ner.

Skönt att få komma in i värmen och ta av sig våra ytterkläder i garderoben.
Ner till de mysiga valven med dämpad belysning.
Romantisk musik strömmar svagt ut ur högtalarna.
Vi möts av en trevlig kypare som visar oss till vårat bord.

Det var vi, två par till och en barnfamilj som skulle äta en tidig middag.
De serverade en specialmeny denna kväll.
Men vi var inställda på var sin planka med öl.
Det blev så också.

Plankan var mycket god!
Köttet precis lagom stekt så att det nästan smälte i munnen.
Ölen lagom kall, dessutom fick vi var sitt glas vatten till.

Efter en stund började det ena efter det andra paret att komma in och sätta sig vid fler och fler bord.
Det var dags för oss att gå när bordet brevid blev upptaget.
Började kännas som om vi hade grannarna i våra knän.
Därför valde vi att stå över efterrätten.

Vi betalade för oss och gick nöjda därifrån.

Frukost

Igår blev vi sugna på scones.

Idag gick jag upp och bakade.
När våra scones var i ugnen kokade jag ägg.
Satte på vatten till kaffe och te.
Dukade med smör, ost, kaviar, honung och juice.
Äggen blev klara först.
Tog sen ut varma scones ur ugnen, delade dem och la dem i brödkorgen.
Väckte Robban.

I morgon börjar jag jobba 6.15.
Det blev en alla hjärtans frukost en dag för tidigt!

Några Lovisbilder

Vatten är spännande, även gott att dricka från droppande/rinnande kran!




Slappa är skönt!

Ironi

Aldrig roligt att bli sjuk.
Inte när en arbetskamrat blir det heller.

Igår skedde det iaf.
En arbetskamrat ringde och sa att hon blivit magsjuk.
När jag vid frukosten berättade det för en kollega sa hon:
"Roligt för henne."

En pojke som satt och åt blev lite fundersam och frågar:
"Är du ironisk nu?"

"Ja", säger vi båda till honom.

Idag vid mellanmålet sitter barnen och jag och pratar lite om kunskap.
Samma pojke som igår frågade om min arbetskamrat var ironisk säger till mig:
"Du vet ju allting, eller hur!"

Han spänner ögonen i mig och säger i nästa andetag:
"Nu var jag ironisk."

Sen sätter han igång och skrattar högt.

Det är dessa stunder som är guldkanten i mitt jobb.

Tatueringar och piercingar

Tatueringar var något som sjömän och interner skaffade sig förr.
Idag är det många fler som tatuerar sig.
De kan vara både fula och vackra, även ha olika innebörd.
Vissa gör bara någon liten detalj på en kroppsdel som inte syns för allas ögon.
Men så finns det ju dem som täcker hela sin kropp precis som om de hade en kroppsstrumpa på sig.
Några gör dem för att det är roligt andra för att vara "inne", men så finns det ett fåtal som gör det för att dölja en missbildning eller liknande på en kroppsdel som är synlig för andra.

Själv vill jag inte göra någon.
Tänk om jag ångrar mig!!
Även om bilden eller texten är vacker i sig själv är det svårt att ta bort när man är trött på den.
Då är det bättre att låta bli.

Piercingar är också något som har blivit vanligare.
Förr i den del av världen som ansågs vara civiliserad gjordes det bara i öronen på kvinnorna för att smycka sig.
I den ociviliserade världen stack man olika saker genom näsan, läpparna och säkert på fler ställen som jag inte vet om.
Idag gör var och varannan ungdom det.
De som syns mest är de som finns i ansiktet, näsa, läpp, tunga och ögonbryn.

Det som förvånar mig mest är att oftast är det de människor som jag tycker är vackrast som har skaffat sig någon form av prydnad i ansiktet.
Enligt min mening en oprydnad!
För inte ser det vackert ut.

Läste för några år sedan om ett litet barn som kommenterade två piercade tonåringar: Mamma titta, de har tandställningen utanpå munnen!

Presis som en tandställning är även piercingen en missprydnad på alla dessa vackra människor som absolut måste ha en.
Skillnaden är bara att när tandställningen tas bort får man ett vackert leende utan ärr.

Har visserligen själv piercat mig.
I mina öron.
Det räcker för mig.
Men sen är det stopp!

Tjejträff

Fredagkväll...det är tjejträff!
Agge är värdinna, men vi ska vara hos Marika.

Jag tar bilen dit då det går dåligt med bussar.
Deras lilla väg är det bra med grus på.
Men när jag nästan ska göra en u-sväng för att komma in på deras parkering på tomten går det sämre.
Där är det snorhalt och ingen har sandat.
Jag fastnar nästan mellen en snödriva och en elstolpe på tvären över vägen.
Det är ju tur att det inte är en väl trafikerad väg. Bara några hus lite längre bort.
Men visst är det typiskt...det kommer en bil som vill förbi.
Inte alls stressande eller så.
Men det går bra och jag får köra tillbaka där jag kom ifrån för att bilen som vill om ska komma förbi.
Jag får göra ett nytt försök.
Kör tillbaka och förbi för att vända och nästan köra rakt in på deras parkering och slippa u-svängen.

Agge kommer precis när jag har lyckats parkera. Vi halkar os fram till ytterdörren och knackar på.
Bettan har redan kommit.
Bjuds på lite att dricka före maten.
Godis och snacks hälls upp i skålar.
Största överraskningen den kvällen var godiset, eller iaf de salta bilarna som innehöll mest socker enligt innehållsdeklarationen.
Salt fanns det nästan inget av.
Kan väl kallas för falsk marknadsföring?

Agge börjar med maten.
Hon har lite svårigheter med spisen då det är en induktions häll som hon inte är van vid annars.
Stekpannorna blir varma snabbare än vad Agge är van vid.
Marika får komma till undsättning.
Först lägger Agge ner tortillabröd i pannorna.
På ena halvan av brödet mozzarella ost, grillad paprika, färsk inlagd chili, skinka och ruccolasallad.
Viker sen över den del som inte har någon fyllning.
Klart att servera!
Sååå gott!!

Sen blev det mycket god efterrätt.
Hemgjord glass smaksatt med Amarula och varma hallon till.
Det riktigt smälte i munnen. Mums!!!

Kvällen skulle sen fortsätta med biljard i Vilbergen.
Jag körde dit tjejerna för att fortsätta hem.

Förskolan Hagen

Idag skulle vi från jobbet hälsa på och ha en trevlig kväll på Förskolan Hagen.
Hagen är en nyöppnad förskola i Norrköping som ägs av våra två föredetta medarbetare från Hattens förskola.

Vi kommer dit och möts av tända marshaller utanför deras dörr.
På väggen hänger en ny skylt som talar om att vi har kommit till förskolan Hagen.
Vi möts av Johanna i dörren som välkomnar oss in.
Väl inne blir vi även välkomnade av Annika.
Det var jätteroligt att träffa dem. Sist vi sågs var i december innan julledigheten.
Vi har alla mycket att prata om.
Hur går det för dem på deras egna förskola.
Vad händer hos oss på vår.
Gamla minnen dyker också upp.
Kvällen genomsyras av mycket skratt!

Presenter har vi med till dem.
Även Annika, som ska börja arbeta hos Johanna och Annika i mitten av februari, får en present.
Vilken överraskning!!!
Tanken är att de ska kunna nyttja sina gåvor tillsammans för att stärkas som arbetskamrater.

Vi beställer hemkörd pizza.
Det tar tid innan den kommer.
Våra magar börjar kurra.
Får tillslut ringa pizzerian och fråga vart de är.
De hittar inte!!!
Trots att de fått en vägbeskrivning.
Killen som levererade pizzorna ber om ursäkt och säger att den som tog emot beställningen är "lite analfabet".
Undrar stilla i mina tankar varför de har en som inte kan skriva som tar emot beställningar???

Men även om maten tog lång tid innan den kom så var det en super kväll!
Troligtvis inte den första heller!

Stuvade makaroner

Stuvade makaroner är något som jag aldrig har tyckt om. Det är heller aldrig något som har serverats i mitt barndomshem.

Kommer ihåg första gången jag kom i kontakt med den rätten. Det var hemma hos en kompis. Hennes mamma hade lagat det och jag satt bara och höll min kompis sällskap när hon åt. Tyckte det såg gott ut!

Nästa gång som jag kommer ihåg att jag kom i kontakt med stuvade makaroner var jag själv förälder. Jag och barnen var hemma hos en väninna då hon gjorde stuvade makaroner. Vi blev bjudan att äta vi med. Ja, varför inte...det ser ju gott ut! Men den smakupplevelse som jag hade väntat på uteblev.

Jag bestämmde mig snabbt att detta tänkte jag inte äta fler gånger.
Men visst har jag gjort det. På jobbet några gånger.
Har för varje gång tänkt att detta är inget som jag tycker om och jag kommer aldrig att laga det heller.



MEN så träffade jag Robban!!!

Han var sugen på stuvade makaroner en dag och serverade det trots att jag sa att det inte var min favoriträtt.

Då kom den!
Den smakupplevelse som jag hade trott jag skulle få redan första gången jag smakade på rätten.
Det var riktigt gott!!!

Jag har till och med lagat den själv, och lyckats!!!
Vi äter det lite då och då i min familj nu mera.

Men jag har även ätit stuvade makaroner på annat håll, och det har inte fallit mig i smaken de gångerna.

Då kan man ju ställa frågan: vad är skillanden? För visst finns det skillander på stuvade makaroner och stuvade makaroner.

Jag har förstått det så att vissa kokar makaroner i vatten och gör sen en stuvning och blandar i. Misstänker att det är då det blir såsigt. Och det är det såsiga som jag inte gillar. Visst kan man smaksätta på olika sätt. Men det är konsistensen som jag gärna undviker när det är såsigt.

Hemma hos oss kokar vi makaronerna i mjölken. Det blir då bara klibbigt runt makaronerna.

För mig räcker det och jag gillar att ha det så!