Tatueringar och piercingar

Tatueringar var något som sjömän och interner skaffade sig förr.
Idag är det många fler som tatuerar sig.
De kan vara både fula och vackra, även ha olika innebörd.
Vissa gör bara någon liten detalj på en kroppsdel som inte syns för allas ögon.
Men så finns det ju dem som täcker hela sin kropp precis som om de hade en kroppsstrumpa på sig.
Några gör dem för att det är roligt andra för att vara "inne", men så finns det ett fåtal som gör det för att dölja en missbildning eller liknande på en kroppsdel som är synlig för andra.

Själv vill jag inte göra någon.
Tänk om jag ångrar mig!!
Även om bilden eller texten är vacker i sig själv är det svårt att ta bort när man är trött på den.
Då är det bättre att låta bli.

Piercingar är också något som har blivit vanligare.
Förr i den del av världen som ansågs vara civiliserad gjordes det bara i öronen på kvinnorna för att smycka sig.
I den ociviliserade världen stack man olika saker genom näsan, läpparna och säkert på fler ställen som jag inte vet om.
Idag gör var och varannan ungdom det.
De som syns mest är de som finns i ansiktet, näsa, läpp, tunga och ögonbryn.

Det som förvånar mig mest är att oftast är det de människor som jag tycker är vackrast som har skaffat sig någon form av prydnad i ansiktet.
Enligt min mening en oprydnad!
För inte ser det vackert ut.

Läste för några år sedan om ett litet barn som kommenterade två piercade tonåringar: Mamma titta, de har tandställningen utanpå munnen!

Presis som en tandställning är även piercingen en missprydnad på alla dessa vackra människor som absolut måste ha en.
Skillnaden är bara att när tandställningen tas bort får man ett vackert leende utan ärr.

Har visserligen själv piercat mig.
I mina öron.
Det räcker för mig.
Men sen är det stopp!