Vilse?!

När det var inne att göra färganalys sa de som kunde sin sak att barn oftast väljer de färger som de passar i. Om deras mammor ville att de skulle ha kläder i en viss färg men barnen ville något annat berodde det på att färgen barnen valde gick ihop med deras ton i huden.

Nu är det inne med olika dieter hit och dit. Nu säger man att det som små barn vill äta är sånt som kroppen behöver. Tex smör, iaf om man tillhör GI eller LCHF dieterna.

Då undrar jag: När på vägen tappar man bort sig själv?

Idag går de flesta kädda i svart.
Vissa ser hur fräscha ut som helst medan andra ser likbleka och sjuka ut.

Idag äter de flesta snabbmat och proppar i sig godis av olika sorter.
De flesta ser dessutom småfeta ut, till och med smala ser småfeta ut.

Att välja färg på sina kläder efter vad resten av gruppen har beror väl på att vi inte vågar sticka ut.
Det finns en rädsla för att vara annorlunda.

Att stoppa i oss gifter så som vi gör idag måste ju ha börjat någon stans.
För inte väljer små barn att äta gifter!
Det måste ju vara föräldrarna som lär dem göra det.
Precis som med många andra beroenden så är det även svårt för oss att sluta äta fel.
Det är till och med svårt att erkänna att vi har någon form av ätstörning.

Vi fortsätter fylla våra kroppar med gift så att vi antingen alltid ser lite småfet ut och vi klär oss i svart för att spä på sjukdomsbilden.

Önskar jag hade modet att bli mer lik ett barn och välja att klä mig i färger jag passar i och äta det kroppen behöver.