Tandemhopp

Som barn drömde jag många gånger om att kunna flyga.
Att sväva fritt över landskapet som Peter Pan.

När jag blev äldre hade jag en önskan om att få flyga under en vinge.
Men av olika anledningar så blev det aldrig något.

För ett antal år sedan träffade jag Robban.
Han höll på att ta ett hopp certifikat för fallskärm.
Fick frågan flera gånger av de andra hopparna om jag inte skulle göra ett hopp.
Vågade inte riktigt då, för jag hade ganska nyligen gjort en knäoperation.

När Wilhelm 2011 fyllde 20 år önskade han sig ett tandemhopp.
Den presenten bokades för några veckor sedan.
Jag bestämde mig för att när Wilhelm gör sitt hopp ska jag också göra ett.

Igår var dagen då det hela skulle ske.
Hade bokat tidigt på dagen då jag av några års hängande på fallskärmsklubben lärt mig att vädret inte alltid står på tandemhopparnas sida.
Risk för att det hela skulle bli uppskjutet fanns.

Halv åtta på morgonen bar det av till Skavsta, den delen där hoppningen sker.
Jag, wilhelm och Laura packade in oss i bilen för att sen hämta min  mamma.
Robban var redan på plats då han åkte kvällen innan.

Jag skulle göra hoppet först.
Men det måste fyllas i lite formulär innan.
Beställa film eller foto.
Betalas.
Prova ut overall.
Få information om vad som skulle ske och när.

Den sista förmaningen jag fick av tandempiloten innan vi gick till planet var:
Ha roligt!!!



Fotografen Arvid, jag och tandempiloten Palle.

I den första liften på dagen var jag den enda tandemhopparen.
Med på planet var också Robban.
Han ville vara med på hela min upplevelse, eller så mycket som möjligt av den.



Planet som skulle ta mig upp, An2.

Jag är helt ovetandes om vad som sker bakom min rygg.
Funderar på om det är jag eller Palle som har roligast!

Under färden upp till 3000 meter kunde man ha hörselskydd på sig då det brummar så från planet.
Jag valde bort dem då jag ville uppleva så mycket som möjligt.
Även planets oljud.

En efter en slänger de sig sen ut genom planets dörr.
Precis före mig var det Robbans tur.
Han vinkar glatt.
Sen är det min tur att kliva fram till dörren.

I mina tankar har jag gått igenom uthoppet flera gånger.
Har trott att om jag någon gång skulle bli lite tveksam så skulle det just vara i dörröppningen.
Men så blev det inte.
Det var häftigt att se marken långt där nere.

Palle tar och trycker bak mitt huvud så det lutar mot hans axel.
Sen bar det av.
Vi tumlar ut och jag vet varken vad som är upp eller ner.
Jag hade bett om att få volta ut, vilket jag fick.
Underbart!

Såg moln lite var stans.
Planet skymtade förbi.
Sen fick jag syn på Arvid och fokuserade min blick på honom.
Då blev vi stabila och jag låg på magen hängandes under Palle i en fart på ca 200 km/h.

Palle hade sagt tidigare att om man har problem med andningen så ska man andas genom näsan och hålla munnen stängd.
Det hade jag helt glömt bort.
Men jag hade inte heller några problem med andningen.

Ur snygghets perspektiv ska man absolut inte ha munnen stängd.
Inte jag iaf.

Sen helt plötslig försvann Arvid ner.
Eller rättare sagt vi saktade ner fallfarten då Palle drog ut skärmen.
Då blev jag helt plötsligt medveten om allt det vackra som fanns under mina fötter.

Jag spanade in vart Robban var.
Hans rasta färgade skärm borde ju synas tydligt mot det gröna.
Letade också efter den elevskärm som ska hänga i granarna där Robban fastnade som elev.
Den syntes men inte så tydligt.

Jag fick även prova på att styra skärmen.
Det var inte så lätt som jag hade trott.
Luftströmmen som går genom skärmen är stark.

Vi närmade oss landningsplatsen där Robban och Arvid väntade.
Ur deras perspektiv såg det ut så här.

Hade fått instruktioner om att lyfta upp benen vid landningen.
Fick också veta att det kunde vara svårt då selen sitter åt.
Men händerna kunde jag använda för att grabba tag i knäna.

Marken kom rusande mot oss.
Upp med benen med hjälp av händerna.
Landningen blev mjuk.
Men vi for fram någon meter innan vi stannade.

Nu är du lös, sa Palle.
Kände i det läget ingen skillnad på att stitta fast i honom eller vara från kopplad.

Nu var det gjort.
Jag hade flugit.
Inte så som jag drömt i min barndom.
Men jag hade trots allt fått sväva nästan fritt uppe bland molnen.
En underbar känsla som jag varmt kan rekommendera till den som har lite äventyr i blodet!