Vintertid

Robban kommer hem från sitt arbete.
Han väcker mig.
Jag slänger en blick mot klockan i sovrumsfönstret.
Oh, nej!
Jag har försovit mig.

Rusar upp och sliter åt mig mina kläder.
Ber Robban att köra mig till jobbet.
Han går och gör iordning några smörgåsar och börjar äta.

Jag försöker ringa till jobbet för att säga att jag är sen.
Signal efter signal går fram.
Inget svar.
Säg inte att Börje är sjuk?!
Jag ser bilden framför mig:
Föräldrar som börjar bli otåliga när ingen öppnar.

Robban står helt lugn i köket och äter på sina smörgåsar.
När jag har lagt på telefonen en andra gång utan svar frågar han:
Vid vilken tid brukar den första vara på jobbet?

6.15, svarar jag.

Klockan är bara  5.50, säger han.

Jag tittar på klockan i köket.
Mycket riktigt den är bara 5.50.
Jag inser snabbt att jag inte har ställt om klockan i sovrummet till vintertid.
Det finns ingen som kan svara på jobbet än.
Det står inga otåliga föräldrar utanför förskolan.
Skönt!

Jag är sen.
Men jag hinner till jobbet i tid.