Efter 7 veckor

Första dagen på jobbet efter 7 veckor.
Det gick bra.
Bra för att vara mig så som jag mår just nu.

Yr i huvudet klev jag innanför dörrarna.
Fick "kasta" mig in i en situation direkt.
Men sen tog jag det lite lugnare.
Vill ju orka detta.
Vill komma tillbaka till arbetet.
Vill inte ha några bakslag.

Är tacksam för att jag har så underbara arbetskamrater.
Hade det inte varit för dem så hade det inte gått.
De har pratat med chefen som lät vikarien vara kvar på mina tider.
Jag kan gå utöver.
Behöver inte ta ett fullt ansvar.
Vilket jag hoppas jag kan inom kort.

Hade även ett kort samtal med min chef.
Han sa att han inte kan förstå vad det är som jag har gått igenom.
Han kan bara försöka föreställa sig det.

Innan vi skildes åt sa han också till mig:
Det är de som skriker högst som får det de vill.
Jag vill att du skriker när du inte mår bra.
Jag vill att du kommer till mig och berättar om du inte orkar.

Är glad för att få ett så bra stöd av både chef och arbetskamrater.
Tror inte jag skulle klara av detta lika bra utan er.
Tack för er omsorg!!!