Kors i taket

Main Coon katter är ofta en manskatter.
Lovis är en sådan.
Hon har valt ut Robban som sin favorit i vår familj.

När Robban kommer hem blir han för det mesta mött i dörren.
Lovis pratar med honom och gör sig till...massor!
När jag kommer hem, kommer hon rusande och när hon rundar hörnet till hallen och ser att det är jag tvärnitar hon.
Jaha, var det bara du, ser det ut som om hon tänker.

När Robban och jag är i sovrummet samtidigt kommer Lovis gärna och lägger sig i sängen.
Går jag därifrån, stannar hon kvar.
Går Robban därifrån, följer hon med som om hon skulle bli lämnad ensam.
Hon är oftast i samma rum som Robban när han är hemma.

Hon vill vara nära, nära Robban!

Nu två kvällar  i rad har hon kommit upp och lagt sig i soffan hos mig.
Visserligen på avstånd.
Men det är nära för att var Lovis.

Igår gick hon tom lite längre.

Hon la sig först brevid mina ben.

Sen la hon en tass på benen.
Ser nästan lite generad ut!

Helt plötsligt låg båda tassarna på mina ben.
Wow, tänkte jag.
Ska jag äntligen bli lite accepterad?
Men troligtvis är det en saknad efter närhet med Robban.

Jag passade iaf på att njuta av att ha blivit lite godkänd av henne!