Tonår

Att vara tonåring är inte lätt.
Känslorna far som i en berg och dalbana.

Ena stunden är allt på topp.
Man är lycklig och livet är helt underbart.
Nästa stund är allt nattsvart.
Man känner sig nästan deprimerad.

Som mamma blir man ibland krönt med en krona.
Då är man världens bästa.
Nästa stund kan man bli kastad på soptippen.
Då är man hur dum som helst och fattar ingenting.
Nästan klassad som något uråldrigt som inte borde få se dagens ljus.

Ett hysteriskt skratt kan i nästa stund bli en hjärtskärande gråt.
Ett samtal i lugn och ro kan sluta med dörrar som darrar av att ha blivit stängda med en smäll.

Det är tur att man som förälder har genomlevt tonåren också.
För hur ska man annars förstå vad barnen går igenom?
Hur ska man annars kunna vara där som ett stöd när de vill bli hjälpta?