Smutskastning

Han är arg!
Han vill ha kontakt med släkten på sin pappas sida.
Han pratar med dem och berättar alla idiotiska saker de säger för mig.
De baktalar mig.

Jag blir arg!
Jag dras med och ned...
Grodor hoppar ur munnen på mig.
Det gör honom ledsen, arg, övergiven...

Han känner sig sviken av alla.
Känner sig som åsnan mellan två höstackar.
Han vill inte träffa någon längre.

Hans farmor och farfar har alltid varit underbara mot honom.
Varför säger de saker som inte stämmer?
Varför gör de så att även jag blir en syndabock?

För mig är inte Wilhelm något misstag!
Det är Herr Larssons ord!