Ignorerad

Har pratat med Wilhelm idag.
Han sov bort nästan hela gårdagen.
Efter mitt och mormors besök somnade han igen och sov fram till frukosten idag.
Säkert en välbehövlig vila.

Han frågar och säger:
Varför stoppade ni mig?
Världen är så jobbig att leva i.
Jag är ett misstag.
Till och med Herr Larsson (W:s biologiska pappa) säger det.

Jag undrar hur det känns att hela sitt liv ha blivit bortvald?
Vad gör det med oss som människor?

Som barn vill man bli bekräftad.
Först och främst genom kärlek!!!
Men får man inte kärlek så fungerar hat.
Men hur mår man när man blir ignorerad?
Ignorerad av en person som ska/bör stå en nära.

Som nu, när Wilhelm är ignorerad av Herr Larsson.