Yrkesprofessionalism

För något år sedan var jag på fortbildning med Lärarförbundet. Pratade mycket om hur vi uttrycker oss och vad vi säger när vi presenterar vårt yrke.
Detta blev då uppläst för oss.

Gunilla Molloy, metodiklektor på Lärarhögskolan i Stockholm, har berättat i ett sammanhang följande episod från en flygresa då hon hamnar brevid en man. Han undrade vad hon gör och hon svarar att:
- Tyngdpungten i mitt arbete ligger i att vara arbetsledare för relativt stora grupper.
Jag är ansvarig för organisationen och planeringen av gruppernas kreativa utvecklingsarbete.
Jag föreläser ibland över breda fält, främst i humaniora men får också vara beredd att snabbt ge bakgrundsteckningar till aktuella samhällsproblem.
Mitt arbete innehåller dessutom personalvård och därmed arbete med konfliktlösningar och omflyttningar inom organismationen, som är en av Sveriges största arbetsplatser.

Mannen som tyckte att det låter som ett ovanligt ansvarsfullt arbete för en kvinna börjar gissa var hon hör hemma.
Personalchef på Volvo?
Hög chef inom ett departement?
Men nej, han hittar inte rätt.

Strax före landning avslöjar hon att hon arbetar som lärare.

-Lärare? Lärare?, svarar han. men ni sa ju att ni är personaladministratör...kreativt utvecklingsarbete, men ni har alltså bara hand om barn...

Tänk att "bara ha hand om barn" är ett så krävande arbete att man platsar som chef inom vilket område som helst!!!