Vet inte när det började.
Men mina första minnen är från när jag gick på internatskola.
Magsjuka låg många i minst en gång per termin.
Även jag.
Det jag minns från den tiden och som har följt mig i hela mitt vuxna liv är att jag svimmar när jag ska kräkas.
Dessa svimningsattacker är det som tar/stjäl mest energi från mig.
Mer än själva magsjukan.
En gång, då jag gick på internatskolan.
Jag var magsjuk, låg i min säng och kräktes i en hink på golvet.
Helt plötsligt var husmor där.
Hur hon hade kommit in vet jag inte.
Jag vet bara att jag blev sur på henne när hon trodde att jag sov.
Såg hon inte att jag kräktes?
Det jag har förstått senare är att jag hade svimmat och precis då kom hon in.
Det värsta minnet jag har är när jag precis hade flyttat till Norrköping och bodde tillfälligt i min brors lägenhet.
Eftersom det bara var ett tillfälligt boende hos honom hade jag inte packat upp mina flyttkartonger.
Årets första semla hade ätits.
Den var säkert god.
Men tyvärr var den inte så bra.
Magen sa ifrån, ja, inte bara magen.
Jag var tvungen att sitta på toaletten med en hink mellan knäna.
Det var inte det som var värst.
Jag trodde att jag var allvarligt sjuk.
För varje gång jag skulle ta mig till badrummet svimmade jag.
Efter varje svimning vaknade jag upp och visste först inte vart jag var.
Öm i hela kroppen.
Inte så konstigt då jag kunde hamna över både kartonger och skor.
Tur jag inte slog mig mer.
Eftersom mina svimningsattacker kräver så mycket energi från kroppen har jag någon gång fått frågan om jag har kissat på mig, eftersom sängen varit sjöblöt.
En kompis som höll sin hand på mig precis när jag svimmade berättade att jag blev jätte varm.
Ibland har jag trott att min rädsla för att svimma har framkallat svimningarna.
Men har förstått att det är något annat som styr det.
För jag har också svimmat i sömnen, och då har jag inte varit medveten.
Nu var det iaf dags igen.
Jag blev magsjuk.
Visst var jag på väg att svimma även denna gång.
Men av någon anledning så lyckades jag hålla tillbaka svimningarna.
Lyckades hålla tillbaka min fasa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar