Vi ska ha barn!
Ja, känslan av att bli farmor infann sig inte direkt.
Jag, farmor?
Då inte bara till ett barn.
Utan jag skulle få ett bonusbarnbarn också.
Tiden går.
De flyttar ihop.
Går på de sedvanliga besöken på MVC.
Första ultraljudsbilden.
Någon månad senare kom nästa ultraljudsbild.
De fick ta om den, igen och igen.
Det blev ingen bra bild på barnets hjärta.
Det är nu krisen kommer.
Två sköterskor står och diskuterar bilderna på barnets hjärta.
Aortan går in i fel kammare.
Vener saknas.
Klaffarna slår inte som de ska.
Går inte att operera.
Kanske göra abort.
Tanken på att vara tvungen att begrava sitt barn kommer.
Jag klarar inte det, mamma, hör jag i telefonen.
De fick en ny ultraljudstid i Linköping hos experter.
Jag följde med som stöd.
Efter en timme och ca 30 bilder blev det en kvarts paus.
Vi behövde sträcka på oss.
De behövde kolla bilderna.
15 minuter senare får vi resultatet.
Allt ser bra ut!!!
Aortan går till rätt kammare.
Venerna finns.
Klaffarna slår som de ska.
Ingen operation behövs.
Aborten är nu långt borta.
Vi kan andas ut!
Jag ska bli farmor!!!
Nu börjar det kännas på riktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar