Mitt förtroende för vårdcentraler är körd i botten.
Finns så få läkare där som har ett bra bemötande.
Verkar som om de inte vet varför de arbetar.
De tror nog att patienterna är där för deras skull och inte tvärt om.
Har mött läkare som har varit mer bekymrade över att jag och min familj inte hade listat oss hos dem, än att engagera sig i orsaken till att vi var där.
Bekymmret har varit att de förlorar pengar om vi inte listar oss.
En läkare talade om för mig att jag kunde ta tjänstledigt 50% när jag var trött och orkeslös.
Inga prover togs.
Det visade sig att jag hade inflamation i bukspotkörteln!
Om man någon gång fick en bra läkare, var den läkaren borta nästa gång man kom till vårdcentralen.
Det som har hänt nu
sist är droppen som får bägaren att rinna över.
Jag pratade med chefen över primärvården.
Hon kontaktade vårdcentralen.
Återkopplade till mig och sa att de skulle ringa samma dag.
Vad händer då???
Jo, berörd läkare ringer upp mig och talar om att han är förbannad på mig pga att jag hade pratat med primärvårdschefen.
Han är arg för att underlaget till intyget han ska skriva är ca 34 sidor.
Han är arg för att han var tvungen att ringa till mig.
Tid som han inte har, fick jag höra.
Han talade också om att de hade mycket att göra pga att just denna vårdcentral ska stänga.
Inte mitt problem och inget jag vill eller behöver ha upplysning om.
Han ska sköta sitt jobb hur det än är.
Jag har än så länge inte fått några klagomål på mitt arbete.
Men tänk om jag fick det och föräldrarna vände sig till min chef.
Vad som skulle händ om jag skällde ut föräldrana efter att ha fått vetskap om det???
Vad gör att läkare tror att de kan skälla ut sina patienter när de har framfört klagomål?
Som patient är man ju i ett underläge då man är i behov av läkarhjälp av alla de slag.
Är det meningen att man som läkare får utnyttja sin position på det sättet?
Om jag inte måste tänker jag aldrig mer ha med en VC att göra?
Måste jag så hoppas jag att det finns privata som jag då kan vända mig till!!!
